– Det är klart, det är lite vid sidan om vad jag gör vanligtvis, säger Jan Persson som förvisso sitter i museet Arsenalens styrelse men främst ägnar sig åt fastighetsaffärer genom sitt företag Kilenkrysset.
Sedan tidigare har Jan Persson införskaffat 14 hästvagnar från Skåne. När Eks vagnmuseum gick ut till försäljning fick han därför tips av en bekant om att samlingen gick att lägga vantarna på.
Ägaren Sven Ek hade då även varit i kontakt med en eventuell köpare från USA.
– Jag tänkte inte köpa samlingen, men jag åkte dit och tittade. Allt var fantastiskt så jag kände att någon var tvungen att ta hand om dem. Det är en kulturgärning att behålla dem i landet, säger Jan Persson.
I vagnarnas snart före detta hemstad Västerås har försäljningen rört upp känslor.
Västmanlands tidigare landshövding, Minoo Akhtarzand, kommenterar i Vestmanlands Läns Tidning att det känns "onödigt och tråkigt" att förlora samlingen. Lars Gren, ordförande i Västmanlands Kulturmiljöförening, kallar det "katastrofalt".
Västerås kommun har under flera år försökt få till en affär, men arbetet med att få ihop pengar tillsammans med regionen har dragit ut på tiden.
– Nu har de ringt från Västerås och vill ha vagnarna kvar, men då sade jag att det var lite sent påkommet. De har ju haft två och ett halvt år på sig. Det verkar som att de blev intresserade först när jag köpte vagnarna, kommenterar Jan Persson reaktionerna.
Att låta vagnarna stanna kvar i Västerås är inte ett alternativ som Jan Persson överväger.
– Det ska de inte vara. Jag gillar kommunen Strängnäs, så här ska de vara. Västeråsarna får väl åka hit om de vill se vagnarna, det är närmre än USA.
Målsättningen är att vagnarna ska kunna ställas ut som museiföremål för Strängnäsborna, men ännu finns det en del formalia att gå igenom. Eventuellt kan de komma att hamna för allmänhetens beskådan i en gård som heter Vältesta.
– Det ligger bara en kilometer från Arsenalen så det hade ju passat bra.
Men först måste vagnarna fraktas till stiftsstaden, vilket kan bli något av en logistisk utmaning enligt Jan Persson.
– När jag köpte vagnarna i Skåne krävdes det fyra långtradare för att få upp dem hit. Man måste vara försiktig eftersom det är fina grejer, säger han.