– Det känns omöjligt vad den här stackars ungen har varit utsatt för, säger mamman Charlotte, som egentligen heter något annat, om sitt barn.
Familjen har anmält 17 kränkningar till skolinspektionen, som i sin tur har kritiserat Karinslundsskolan för att inte ha hanterat eller utrett dem korrekt.
– Det vi har anmält är de allvarligaste sakerna, inte de nästan dagliga incidenter som också har skett.
Enligt familjen är deras barn inte det enda som utsatts. De vittnar om en klass utan studiero och ordning, där en del elever ger sig på andra utan att skolan lyckas göra något åt det.
– Vårt barn kommer nästan dagligen hem med huvudvärk, ångest, ont i magen. Alla de här tecknen på en infekterad arbetsmiljö, för vi pratar ju om barnens arbetsmiljö här, säger Charlotte.
Kränkningarna har, enligt dem, varit ett resultat av oroligheterna i klassen, som ska ha pågått sedan flera år tillbaka.
– Vi upplevde att ingenting hände, att ingen tog det här på allvar. Vi pratar om regelrätt misshandel i skolan, motiverar Charlotte varför familjen till slut valde att vända sig till Skolinspektionen.
Förtroendet för att skolledningen skulle kunna reda ut situationen själv var vid det laget förbrukat.
– Det går inte att lita på vad skolan säger, resonerar pappan Mats, som också egentligen heter något annat, och Charlotte fyller i:
– De har visat det gång på gång. De har sagt att "det här ska bli bra", men sedan händer ingenting.
Enligt föräldrarnas uppfattning har skolledningen frångått sina egna rutiner, något som senare även fastställdes av Skolinspektionen.
Skolan har enligt paret bekräftat att situationen i klassen inte är bra. Men information om exakt vad som pågår får familjen bara sporadiskt, anser Charlotte och Mats.
– Det är bara tyst, säger Charlotte.
Hur känns det att skicka ert barn till skolan när ni inte vet vad som händer där?
– Det är synnerligen obehagligt många gånger. Man har ju den här känslan: Hoppas det går bra i dag. Hoppas det inte händer någonting, svarar Mats och Charlotte fyller i:
– Hoppas han inte blir slagen idag. Varenda gång det ringer i telefonen går jag upp i beredskapsläge och får ett adrenalinpåslag: 'Nu ringer de från skolan, vad är det den här gången."
Rektorn Vivianne Lötvik har i en intervju med tidningen sagt att hon har lagt mycket resurser på det. Vad tänker ni om det?
– Det är mycket möjligt, men vi ser inga resultat av det. Samtidigt: Vi vet ju ingenting för att vi inte får återkoppling när vi försöker prata med skolan, svarar Charlotte.
Mats kompletterar:
– Det känns inte som att det prioriteras.
I sitt ställningstagande gentemot Skolinspektionen har skolledningen upprepade gånger hänvisat till "lek som går överstyr".
– Det är helt vansinne. Man trivialiserar problemet, tycker Mats och fortsätter:
– Sedan skriver de att det var en lek som gått överstyr under lektionstid. Ska barnen leka så pass häftigt under lektionstid att det går överstyr?
Enligt föräldrarna har det bidragit till att normalisera påhoppen.
Hur mår ert barn i dag?
– Det kommer och går om vi säger så. Det finns bra dagar och inte så bra dagar. Tyvärr överväger de dagar som inte är så bra, svarar pappan Mats*.
Framöver ser föräldrarna bara ett alternativ till sitt barn.
– Enda utvägen är att byta skola. Som situationen är just nu ser vi faktiskt ingen annan lösning.
Charlotte och Mats heter egentligen något annat.