Lotta Lehmann är arkitekt SAR/MSA. Hon anser tillsammans med kollegan Torun Hammar att det inte bör byggas innanför den gamla kyrkomuren.
Tidningen har tidigare skrivit om de arkitekter som opponerat sig mot förslaget i Byggnadsvårdsföreningens tidning.
– Det vi motsätter oss är att man vill bygga innanför den gamla kyrkomuren. Vi anser att domkyrkan ska ligga fritt och ensamt få trona på höjden, säger Lotta Lehmann, som tillsammans med kollegan Torun Hammar skrev den ursprungliga debattartikeln om förslaget.
Lotta Lehmann menar att man verkar bygga ett litet småstadstorg intill kyrkan, något hon menar hör hemma i de gamla stadsdelarna, inte uppe på domkyrkoberget som ska ha utblickar mot omgivningen.
– Vi vet att man från kyrkans håll argumenterar för att domkyrkoberget alltid har förändrats och ska fortsätta göra det, men om man tittar tillbaka i historien så har det inte byggts något särskilt här på flera hundra år, och framförallt inte innanför den gamla muren – och det är det som är skillnaden.
Det nya samlingshuset sett från södra långsidan på domkyrkan. Byggnadsvårdsföreningen har på grund av förslaget som nu går ut på samråd valt att sätta bygget på "gula listan", då de anser att de nya byggnaderna hotar platsens kulturmiljö.
I det första förslaget fanns det idéer på att införa kontorslokaler inne i själva domkyrkan, en underjordisk gång under kyrkan och större dimensioner på de tilltänkta byggnaderna.
Som en kommentar till den tidigare kritik mot dessa förslag uttalade sig domprost Christofer Lundgren i en debattartikel i Byggnadskultur:
"Vägledande principer för detta är att de tillägg som görs ska innebära så litet avtryck som möjligt i domkyrkan och vara i harmoni med bebyggelseutvecklingen på platsen."
I Strängnäs kommuns miljökonsekvensbeskrivning framgår dock att kommunen anser att den föreslagna detaljplanen på det hela taget bedöms innebära negativa konsekvenser för kulturmiljön.
"Vi behöver bland annat ett kök, och det kan vi inte bygga i varken domkyrkan eller i något av de andra husen då de helt enkelt är för gamla. För att säkerställa att miljön fortsätter vara ett levande kulturarv behöver en del anpassningar göras, precis som gjorts tidigare när behoven förändras", säger Marie Rydén Davoust.
Marie Rydén Davoust, diakon och biträdande projektledare för domkyrkoberget, säger att förslaget kommer att påverka kulturmiljön lokalt, men menar att det är en bedömningsfråga huruvida det är en stor eller liten påverkan.
– Planhandläggarnas bedömning är att det här är en så pass liten förändring att det inte påverkar riksintresset för Strängnäs, säger hon.
Men ni ser det inte som att det skulle vara en negativ påverkan?
– Nej. Det är mindre förändringar som vi gör om man tittar på helheten, både med det relativt sett lilla samlingshuset och foajén på Djäknegården.
Det tycks då finnas en skillnad på hur man ser på kulturarv, där ena sidan vill bevara miljön så orörd som möjligt, medan den andra sidan anser att det behöver få vara en levande kulturmiljö för att säkerställa dess överlevnad.
Marie Rydén Davoust menar att för att kunna säkerställa att miljön runt domkyrkan fortsätter att vara ett levande kulturarv så måste man göra en del anpassningar.
– Tycker man att ett kulturarv ska vara en fysisk plats man bevarar precis som det är och ser ut just nu, då är det klart att man inte tycker att det är okej att bygga en ny byggnad.
Det nya samlingshuset är tänkt att stå här, intill trappan upp från Månssons trädgård.
Besökare kan runt om kyrkan hitta dessa skyltar som leder till bilder där man kan se hur det är tänkt att se ut när de nya byggnaderna står klara.
Den tilltänkta storleken på tilläggen har under arbetet minskat. Samlingshuset är nu tänkt att husera ett café, mötesrum och förvaringsutrymmen samt hissar i bägge byggnaderna för att göra det lättare för personer som har svårt att gå att ta sig upp på kyrkbacken eller på berget. Den i samlingshuset ska nås via en underjordisk gång från Sturegatan.
– Vi vill använda de befintliga byggnaderna så effektivt som möjligt, säger hon.
Vi går in en bit i katedralen innan Marie Rydén Davoust svänger av vänster och lyfter bort en skärmvägg. Därbakom gömmer sig mängder med stolar, en lampa, en pirra, med mera.
– Det här är ett exempel på en yta som vi i dag måste använda på det här sättet, då vi behöver ha de här sakerna nära till hands. Om vi bygger samlingshuset så kan vi ha förråd för sådant där i stället, utan att det blir för långt bort att hämta.
– Det är också ett exempel på hur behoven ändras över tid. På medeltiden hade man varken bänkar eller stolar i kyrkan, utom för dem som inte kunde stå.
Marie Rydén Davoust berättar om hur biskop Johan Dalman nyligen pratade om kyrkans funktion som ett socialt, kulturellt och andligt klister i samhället. Hon menar att för att kunna fortsätta vara det så behöver de även kunna möta dagens behov av mötesplatser och därmed även förändra den fysiska platsen.
– Alla ingrepp blir ju stora om man ser det mer som en museiverksamhet. Men platsen är inget museum; det är en del av kulturarvet som haft kontinuerlig verksamhet i form av gudstjänster och dylikt. Om vi inte fortsätter göra sådant så blir glider vi från att vara en aktiv plats och kyrka och övergår till att enbart vara ett museum.
Intill Djäknegården syns den tilltänkta foajén i samma stil som samlingshuset uppe på berget. Marie Rydén Davoust vill dock understryka att det inte kommer vara tal om att asfaltera parkeringen, fastän det i bilden kan se ut att vara det.
"Vi är väldigt glada att vi nu har kommit till det här skedet i arbetet med domkyrkoberget. Det handlar om att det här ska bli en ännu bättre mötesplats där människor kan träffas på ett sätt som man vill och behöver i dag", säger Marie Rydén Davoust.