Det började med prinsesstårtorna. Nina Crommerts professionella skapande startade när hon gjorde tårtor under gymnasietiden. "Bagaren var fantastisk, han lät mig hållas. Och det här var innan det fanns mallar, så man fick anstränga sig för att få till en kanintårta."
– Hur tusan gick det här till, att jag blev en tatuerare, säger Nina Crommert och ser sig om i sin nya lilla studio som är inhyst i ett av rummen på Caelia clinic, en skönhetssalong i hjärtat av Strängnäs.
På ett sätt verkar det helt logiskt. Kreativt skapande har varit hennes passion och röda tråd genom livet. Häromdagen packade Nina Crommert upp den sista kartongen från flytten från Johannesburg. Där låg en bunt med teckningar från hennes barndom.
– Teckningarna från dagis är så lika mitt konstnärliga uttryck idag. Detaljrika, färgstarka. Så länge jag kan minnas har bilderna kommit inifrån mig.
Ändå tog livet en helt annan inriktning till att börja med. Först naturvetenskaplig linje på gymnasiet.
– Jag pluggade där på villkor att mina föräldrar gick med på att jag fick jobba som lärling på ett bageri på nätterna. Där skapade jag figurtårtor, jag blev hög på det kreativa.
Eftersom Nina Crommert hade läshuvud kändes högskolestudier självklara. Totalt nio år varav fyra på Sveriges lantbruksuniversitet, därefter blev det (varvat med jobb) bland annat entreprenörsstudier vid Handelshögskolan och två år kemi och biologi vid två universitet i USA.
– Som ung hade jag fått för mig att jag "var något" bara om jag hade en lång akademisk utbildning. Dessutom ville jag slåss för jämlikhet, visa att jag som kvinna kunde göra karriär i näringslivet.
Så blev det också. Produktchef, säljchef, exportchef, VD. Meritförteckningen från jobb på välkända företag blev allt längre. Ett jobb tog henne och familjen till Strängnäs 2011.
Flytten till Johannesburg i Sydafrika 2011, där Ninas Crommerts man rekryterats för ett jobb, blev avgörande. Det var ytterst svårt för medföljande makar att få visum för anställning. Att driva eget gick däremot bra.
Målbilden kom till Nina Crommert över en kopp kaffe. Väninnan drog plötsligt upp tröjan och blottade sina bröst.
– Kolla, sa hon och pekade på sina bröstvårtor varav en var tatuerad efter bröstcancer. Då kände jag att detta är ju konst, konst som helar människor.
– Plötsligt bakades allting ihop. Tatuering är stort i Sydafrika. Vid 42 års ålder ställde jag mig i kö till en svindyr utbildning och kom in.
I sitt företag Smart Bodyart, grundat 2017, utför hon tre typer av tatueringar. Kosmetisk tatuering, där man skapar fylligare ögonbryn och färgar läppar, bildtatuering som är "vanlig tatuering", och medicinsk tatuering där man utöver att återskapa bröstvårtor även bland annat snyggar till ärr och fyller i naglar på amputerade fingrar.
I somras var det dags för ytterligare en stor livsförändring, flytten tillbaka till Strängnäs.
Vad är det för skillnad mellan att vara tatuerare i Johannesburg och Strängnäs?
– Inte så stor skillnad. De som tatuerar bilder har drömmar om vackra tatueringar och nästan alltid ett personligt budskap. Cancerpatienterna, när de ställer sig upp med sin nya bröstvårta, då rinner tårarna på dem och på mig. För dem är det pricken över i, de känner sig hela igen. Det är samma oavsett land.
Nina Crommert kallar sin bana "krokig". Efter att ha funderat på vad hon vill ha ut av ett jobb har hon kommit fram till att det känns meningsfullt att vara tatuerare.
– Mitt jobb kanske inte räddar världen, på det sätt som jag drömde om som ung. Men det helar själen på de jag tatuerar.
Före och efter. En cancerpatient som efter en rekonstruktion av bröstet fått en bröstvårta tatuerad av Nina Crommert.