Nästa år väntar VM i Tyskland. Freddy Karlsson berättar att han planerar att ställa upp även då.
Under våren 2013 fick Freddy Karlsson en akut njurinflammation. Inflammationen skadade njuren så till den grad att njurens skick blev gradvis sämre och sämre.
2017 var situationen så pass illa att Freddy behövde börja med dialys och få en transplantation för att överleva. Som tur var kunde storebror Conny donera en njure till sin lillebror som till slut återhämtade sig.
Träningen och löpningen kom han igång med strax därpå.
– Vi har en sportförening i Sverige, Transplant Sweden, som sköter anmälningar och dylikt för oss transplanterade. Jag gjorde min första tävling i England för två år sedan i Oxford, säger Freddy Karlsson.
EM för transplanterade beskriver han som något av ett "mini-OS" med grenar som badminton, golf, tennis, med mera. För Freddys del blir det dock bara löpningen i år.
Hur kändes själva loppet?
– Det var riktigt jobbigt. Det brukar vara fem kilometer landsväg som vi springer, men nu fick vi springa på skogsstigar i en park, så det blev väldigt backigt. Det tror jag överraskade många av de som sprang, för det var många som tappade orken. Jag var ganska förberedd på det, så jag kunde ta mig förbi det. Jag bildade en liten lucka bakåt när de brantaste backarna kom.
Freddy berättar hur de flesta sprang i en klunga i början, utan att någon vågade öka farten.
– Jag väntade på att någon skulle sticka iväg och när en italienare väl gjorde det så försökte jag bara att hänga på.
Kom först i sin åldersgrupp på distansen fem kilometer. Av samtliga tävlande knep han en tredjeplats.
Tävlingen i sig är endast till för de som mottagit organtransplantationer, personer på dialys och för de som fått transplantation av blodstamceller.
Nästa år är det VM i Dresden i Tyskland och Freddy Karlsson räknar med att ställa upp då också.
Har du några träningstips att dela med dig av?
– När jag började springa så tänkte jag på löpning som något jobbigt, något man bara plågar sig igenom. Men när man väl kommer in i det så märker man att man mår ju bra i både kropp och huvudet av det. Det viktiga tror jag är att komma över den där tröskeln i början och att våga prova springa och att springa lugnt. Det viktiga är att man ska må bra i träningen så att man inte har ångest inför det.