Att Strängnäs kommun har flest q-märkningar i Sörmland är kanske inte så konstigt menar Mikael Rojek, samhällsbyggnadsstrateg på Strängnäs kommun.
— Skälet till det är ju att vi har Strängnäs och Mariefreds stadskärnor och delar av Sundby och delar av regementsområdet som är av riksintresse. När man har byggt så har man fått in skydd på vissa viktiga bitar.
Men Strängnäs kommun har också tyckt att frågan varit mycket viktig. Det tog drygt femton år att få loss medel för ett kulturmiljöprogram och i samband med det anställdes också en byggnadsantikvarie, en kompetens som inte är helt vanlig att kommuner har.
— Länsstyrelsen var väldigt imponerad av att vi tog fram programmet. Vi kommer nog att leda ligan länge, säger Mikael Rojek, skrattar, och syftar på länsstyrelsens kartläggning.
— Programmet beskriver de värden som finns på olika områden. Om det ska ske några förändringar så står det skrivet vilka värden som är viktiga.
Vilka typer av byggnader är q-märkta förutom de gamla?
— P10 har inte haft skydd förut men får det nu. Det gäller att inte göra museiföremål av byggnader, utan man ska ju kunna använda dem också. Det är skydds- och hänsynsregler som förs in i detaljplanerna kan man säga.
Vem initierar att en skyddsmärkning blir av?
— Frågan dyker upp när en detaljplan är på gång. Sedan när det kommer in ett bygglov så tittar man på detaljplanen och de villkor som är satta.
Kan en vanlig skattebetalare initiera en q-märkning?
— Ja, det kan man alltid göra. Man vänder sig till byggnadsantikvarien eller skriver ett medborgarförslag.
Hur mycket personligt tycke och smak kan man väga in vid en märkning?
— Nja, en märkning innebär ett intrång i någons privata egendom så det kräver ganska mycket motiv. Man måste göra något som kallas kulturanalys. Skyddar man väldigt hårt, det som kallas q1, så blir kommunen ersättningsskyldig.