Den unge mannen presenterade sig och berättade att han ringde från banken. Längre än så kom han inte innan varningsklockorna började ringa hos Håkan Rundkvist.
– Han sa inte vilken bank. Då började jag ana ugglor i mossen direkt. Jag slog upp numret – ett 077-nummer – och kom ingenstans. Man har ju hört talas om sådant här, så man är på hugget.
Håkan Rundkvist lät den vältalige mannen prata på och berätta om hur tre personer hade försökt ansöka om lån i hans namn, totalt 380 000 kronor. Nu behövde han logga in på banken för att kontrollera det hela. Kunde han hämta sin bankdosa?
– Den har jag lagt bort, sa jag, och vet inte vart den är. Då blev han plötsligt tyst. Jag kanske inte var så intressant längre. Jag satt och lyssnade ett tag, och han var ju kvar i telefon. Så jag satte på högtalaren och gick på toaletten.
När han kom tillbaka och hörde att mannen fortfarande var kvar i andra änden kom han på ett sätt att jävlas tillbaka med bedragaren.
– Han var trevlig och verbal och pratade perfekt svenska. Att man lurar folk som är gamla på det där sättet är så jävla fult. Så jag ville skrämma upp den där grabben lite. Jag låtsades att jag hade en telefon till och frågade: "Har ni positionerat det där nu så att ni kan åka och hämta honom?". Då sa det bara klick.
– Jag vill uppmärksamma folk på vad som pågår så att man är på sin vakt.
Polisen råder den som blir uppringd att aldrig legitimera sig med bank-ID eller bankdosa.