Strax efter klockan elva på tisdagskvällen hörde hans döttrar ett ljud utanför sitt fönster. Det kom från innergården nedanför bostaden där familjen bor inne i centrala Strängnäs.
Utanför fönstret såg döttrarna att alla familjens cyklar stod kvar – förutom en. De skyndade in till sovrummet för att berätta.
– Jag låg och läste i sängen så jag slängde på mig det första jag hittade och det var ett par kortbyxor, säger Fredrik Bergsten Wrede.
Utan vare sig skor eller något som täckte överkroppen skyndade han sig ut på framsidan av huset på jakt efter cykeltjuven.
Väl där ute syntes ingen till.
– Jag började gå tillbaka mot bostaden. Då såg jag en skugga som gled in från grannfastigheten mot vår bakgård, så jag smög efter.
Och mycket riktigt, där mötte han mannen som snott hans cykel.
– Endast beväpnad med min myndiga kaptensstämma och fortfarande iförd kortbyxor, skrek jag en lång harang åt tjuven som kapten Haddock hade varit stolt över samtidigt som jag tog tillbaka cykeln.
Tjuven lämnade brottsplatsen.
– När han var på behörigt avstånd skrek han tillbaka, "I morgon är du inte så stöddig din jävla gubbe."
Fredrik Bergsten Wrede gick hem med adrenalin i kroppen samtidigt som han fick uppmuntrande rop från grannbalkongen.
– Det var väldigt skönt att få tillbaka cykeln men jag hade ett väldigt adrenalinpåslag. Sen började jag fundera på hur klokt det var att konfrontera någon så där.