Han gillar att hålla på med händerna och att hålla igång, men det är nu cirka 20 år sedan han fick idén att göra kopior av väderkvarnen i Strängnäs. Han bodde på Tingstugatan och gick upp till Kvarnkullen. I sin hand hade han block och penna.
– Jag försökte förminska ned alla delarna skalenligt. Jag tittade på hur vingarna gick ned vid dörrarna, de slutar precis ovanför, säger Roger Eriksson, hemma i trädgården där en av dem står.
Sedan dess har han tillverkat fem stycken och han har i princip inte ändrat något sedan han började. Vingfästena är svetsade och har dubbla kullager. För plåttaket har han en mall.
– Jo, det är lite pyssel. Jag fodrar fönsterkarmarna och det är likadant vid dörrarna. Allt är limmat och trådspikat, säger Roger Eriksson.
I den lilla snickarboden hänger mejslar på rad och några vingfästen är klara för att så småningom monteras. Ett färdigt sexkantigt skal är monterat, men hålen för plexiglasen är fortfarande inte gjorda. Bakom glasen går det att sätta lampor som kan lysa upp i mörkret.
– Jag lägger ned drygt hundra timmar på varje, bara att göra en vinge tar två timmar. Ytterpanelen har små smala ribbor som är fem gånger fem millimeter, de ska slipas och fasas. Det är mest tidsödande.
Hade det kunnat bli ett annat objekt än väderkvarnen?
– Jag tyckte nog att det var ett bra objekt, det var lite av en utmaning. Många håller på med fågelholkar, men jag ville göra något annat, säger Roger Eriksson.
Den allra första väderkvarnen fick hans mamma. Men också Strängnäs kommun har blivit erbjuden att köpa en väderkvarn. Roger Eriksson frågade om kommunen var intresserad, han tänkte att den kunde passa i entréfönstret, men svaret blev nej.
– Sedan ringde de upp och sa att de ville hyra en när de skulle upp till Stockholm för att göra reklam för Strängnäs. Men det var inget för mig att hyra ut en för 500 spänn, säger Roger Eriksson.
Det är knappast för att tjäna pengar som han tillverkar dem. Han lägger ned en tusenlapp på tillverkningen, och säljer dem för några tusenlappar mer. Ser man till timpenningen blir den låg.
– Jag har haft lite planer på att göra mindre modeller, jag kanske ska vara med på Strängnäs marknad och ha loppis. Då skulle jag kunna ta med mig en och visa upp.
Men om det skulle bli ett väldigt tryck blir det problematiskt när han börjar tillverkningen på vintern. Han hinner bara med att göra ett par per säsong.
Finns det något annat landmärke som du är intresserad att göra?
– Kanske när jag blir pensionär och får ännu mer fritid, säger Roger Eriksson och skrattar.
Vad gör du annars i sommar?
– Vi hade en gammal träbåt, en västkustsnipa i ek och furu som vi sålde. I stället köpte vi en husvagn. Vi gillar att åka och fiska, och med husvagn kan man vara ute åtta månader om året, säger Roger Eriksson och tillägger att han kom så nära en björn som 20 meter en gång när han fiskade i Härjedalen.