Strax före jul 2004 föll yxan då riksdagen förkunnade vilka regementen som skulle läggas ner.
Bland de dödsdömda fanns P 10.
– De som styrde ansåg väl att vi hade en fredlig omvärldsbild. Men nu har det svängt igen. Regementen tillkommer och allmän värnplikt återinförs, säger Ulf Tengbrand när vi träffas för att prata både dåtid och nutid.
Den 4 juni 2005 bevakade tidningen avskedsföreställningen på kaserngården. Symptomatiskt nog regnade det emellanåt. Dagen kom att präglas av både vemod och värdighet.
– Det var tufft så klart. Men vi hade ett fint program, säger Ulf Tengbrand.
Bland talarna fanns landshövdingen Bo Holmberg, brigadgeneralen Sverker Göransson och regementschefen Bengt Degerman.
– Vår herre gråter för oss i dag, konstaterade Bengt Degerman och syftade på vädret som bland annat omöjliggjorde en överflygning med JAS-plan.
– P 10 har alltid motsvarat och ofta överträffat de förväntningar som ställts, men omvärlden förändras och nu måste en ny väg väljas, sa Sverker Göransson.
– Sörmland är ett vinnarlän och Strängnäs en vinnarkommun, så jag hoppas att vi kan bygga en framtid i optimism, förkunnade landshövdingen.
Ulf Tengbrand, med titeln stabschef, presenterade historiens vingslag där publiken fick möta en parad bestående av soldater från olika epoker.
– Det blev ett värdigt avslut, minns Ulf Tengbrand som några månader tidigare hade sett den sista kullen av värnpliktiga mucka.
– Vi hade kapacitet för att utbilda 1 200 soldater under ett år. Totalt fick 800 personer sin sysselsättning genom det militära, därmed var vi kommunens näst största arbetsgivare.
I tre år arbetade Ulf Tengbrand med avvecklingen. Tre enheter försvann – P 10, Milostaben och det militära fastighetskontoret. Byggnader och utrustning skulle bort, och de anställda hitta nya arbeten. Det sistnämnda gick över förväntan.
– Jag löste min uppgift, säger Eskilstunasonen och kostar på sig ett leende
– Men självklart hade jag hellre sett en fortsättning för vårt regemente.
Han kom till P10 som vanlig beväring 1972 och kom att gå i sin fem år äldre bror Peter Tengbrands fotspår.
– Egentligen hade jag inga planer på att bli officer, men brorsan påverkade mig så klart.
Ulf Tengbrand blev Strängnäs trogen, gifte sig med Kerstin och fick två barn. Men karriären innehöll bland annat utflykter till Skövde, Enköping och Stockholm.
– 1985–1987 gick jag den högsta utbildningen, sedan blev jag kompanichef över trosskompaniet här. Vi hade åtta plutoner och 250 värnpliktiga. Det var bland de bästa åren i mitt yrkesliv.
När uppdraget som avvecklingschef tog slut blev Ulf Tengbrand konsult i stället. Nu är han 69 år och ägnar mycket tid åt cykling, skidåkning och golf.
Men för en gammal officer går ränderna aldrig ur.
– Barnen och barnbarnen tycker att jag är väldigt bra på att organisera saker, till exempel inför semestrar.
Ulf Tengbrand är aktiv inom officerarnas kamratförening.
– Visst vill vi uppmärksamma att det i juli är 100 år sedan vi fick hit regementet, jag hoppas på en ceremoni på Stora torget.
Håller du kontakten med gamla kolleger?
– Ja, genom de aktiviteter som de båda kamratföreningarna har och den största samlingen är ”lillejul” i december varje år. Senast var vi drygt 100 personer som samlades i mässdelen på Bishops Arms.