Affärsliv.biz träffar Manpreet Kaur, vars förnamn betyder vinner alla hjärtan, på en tidig lunch på Harrys i Strängnäs. Efternamnet betyder prinsessa och i en viss bemärkelse besitter hon också en tron. Tidningen Market rankar nämligen Strängnästjejen som landets yngsta vd i detaljhandeln. Vd-posten i klädbutiken Mkvinna tog hon i samband med sin 18-årsdag förra året.
Du är inte bara yngst i branschen, du sticker också ut för att du är kvinna. Sju av tio verkställande direktörer är män. Vad säger du om det?
– Jag håller fortfarande på att smälta det, det har varit mycket på en gång. Men man märker att det är mansdominerat, "jaha, är det du som är vd", undrar folk. Man har fått för sig att det bara är män som är verkställande direktörer.
Hur ung var du när du bestämde dig för att bli vd?
– Jag var 16 år. Jag började jobba i företaget och tog över rollen som vd, fast inte på pappret, för att träna mig.
Det var dina föräldrar som startade butiken, berätta.
– Mina föräldrar kom till Sverige på 1980-talet, då hade de rest omkring i världen. De flyttade runt i Sverige och jobbade med torghandel. Pappa har sålt blommor, ja allting, och jag vet inte riktigt hur han kom in på kläder. 1994 flyttade de till Strängnäs, han började sälja på Gyllenhjelmstorget och från sin plats på torget fick han ögonen på butiken.
Det är en fin berättelse.
– Ja, det är det faktiskt, det är många som säger det. Vi har haft tur. Pappa älskar verkligen butiken och det gör jag också.
Det är också en ovanlig historia.
– Det känns unikt, det är ett familjeföretag, och det händer väl inte ofta att alla jobbar med samma sak i en familj. Min äldsta syster var vd tidigare och min bror var styrelsesuppleant, men de var inte så engagerade.
Så du, som är yngst i familjen, brann mest?
– Ja, det kan man säga. Jag bestämde mig även tidigt för att jag ville vara min egen chef. Jag vill bestämma själv och jag vill bestämma när på dagen som jag ska göra olika saker. Ibland kan jag få riktiga glädjerus, jag älskar mitt liv, det fick jag inte tidigare när jag gick på högstadiet.
Nej, du pluggar ju samtidigt, på ekonomiprogrammet på Thomasgymnasiet. Hur går det ihop?
– Det går bra. Jag tar studenten till sommaren och sedan siktar jag på att komma in på Handels. Jag var där på studiebesök och det kändes som att komma hem.
Hur ser du på framtiden?
– Jag vill hålla på med det här i många år till. Jag kan tänka mig att vara vd för butiken för resten av livet.
Det låter som att du kommer vara väldigt upptagen en bra tid framöver. Hinner du med att ha ett privatliv?
– Jag har inte någon pojkvän. Jag behöver fokusera på min karriär. Jag vill inte gifta mig och jag vill inte få barn, det intresserar mig inte. Det kanske förändras, har man barn så måste man tänka på dem, jag är rätt egoistisk.
Du är en person med bestämda åsikter.
– Ja, jag säger vad jag tycker och vad jag vill, när det känns rätt så känns det rätt. Förr kunde jag gå in i ett rum och fundera på vilka personer som kunde tycka om mig. Nu går jag in i ett rum och tänker på vilka jag själv kan tycka om.
Dina föräldrar vill resa igen när de går i pension. Har du kvar butiken då, om tio år?
– Då kör jag vidare själv. Vi har jättemånga från hela Sverige som kommer. Det finns inte så många butiker som riktar sig till en så bred målgrupp.
Har du varit yngst i något annat sammanhang någon gång.
– Jag började dricka kaffe när jag var fem år. Sedan tjuvdrack jag kaffe när jag kom hem från skolan på dagarna, då var jag några år äldre. Jag torkade vattenkastrullen efteråt så att ingen skulle se att jag hade använt den.