Havsörnen från Strängnäs i väntan på behandling och mat på Stockholms vildfågelrehab. Sedan den räddades har den ökat från 3,75 till drygt 5 kilo, med vård och mat som kött och fisk.
Det var den 31 januari som havsörnen räddades från isen utanför Fogdö, där den suttit mer eller mindre orörlig i minst fyra dagar. När den kom in till Stockholms vildfågelrehab i Åkersberga var den nära svältdöden – och dödligt blyförgiftad.
SVR:s fågelrehabiliterare Victor Persson satte omedelbart in en akut behandling för att försöka rädda fågeln – vilket nu ser ut att lyckas.
– Vi har sänkt blyhalten med 80 procent och den är snart nere på noll.
Victor Persson berättar att den gängse uppfattningen är att det inte går att helt bota örnar från blyförgiftning. Men på SVR, som han grundat, har han och anläggningens veterinärer utvecklat en metod som säger det motsatta:
– Det är en tuff avgiftningsbehandling där blyhalten är noll efter tolv dagar. Vi kan inte rädda alla örnar, men vissa, säger Victor Persson.
Behandlingen består av en kombination av mediciner som är dels blysänkande, dels stöttar fåglarnas hårt ansatta organ. En annan avgörande faktor är att SVR har en egen veterinärklinik med labb:
– I stället för att vänta flera veckor på provsvar så får jag dem på tre minuter och kan inleda akut behandling med läkemedel som vi har hemma. Vad jag vet är vi ensamma i Sverige om den beredskapen – och vi är de enda i Svealand som har länsstyrelsens och Naturvårdsverkets tillstånd att hålla alla vilda fåglar i hägn för rehabilitering.
När örnen från Strängnäs kom in hade den en blyhalt i blodet på 1,785 ppm. Gränsvärdet för förgiftning är mellan 0,2–0,5. Över det räknas som dödligt, om fågeln inte får vård. Efter sex dagars behandling var havsörnen nere i 0.345 ppm.
Ändå är det här långt ifrån det värsta fall SVR har fått in, säger Victor Persson:
– Det högsta vi fått in var 8,0 ppm och den högsta vi räddat 4,385. Enligt en metod i USA ska det inte gå att rädda något över 1 ppm – och där kan de ändå behålla fågeln i en park efter rehabiliteringen. Det får man inte i Sverige. Ska vi rädda någon här är det till den nivån att den ska klara sig själv i det fria.
Havsörnen från Strängnäs är nu nästan helt botad från sin blyförgiftning och kommer sannolikt att kunna ses seglandes över Fogdö igen inom kort.
Det lyckades inte med den svan som SVR nyligen fick in från Mariefred.
Victor Persson berättar att den var mycket sjuk och att svanar är känsliga för blyförgiftning. Hans gissning är att svanen fått i sig blyet när den ätit från bottenvegetationen, där det kan finnas rester av båtfärgen blymönja som frigörs vid exempelvis muddring.
Men Strängnäsörnen, som kan följas via SVR:s Facebooksida, återhämtar sig alltså fint och har fått en andra chans. Enligt Victor Persson är den nu sex år och väntas börja häcka om något år.
Förhoppningen är att kunna släppa den fri inom några dagar. Men först ska den lägga på sig mer hull och muskler – och flygträna. Nyligen fick den flytta ut i en av SVR:s stora utomhusvoljärer, där den kan breda ut sitt imponerande vingspann:
– Den måste få mat medan den bygger upp sin styrka, annars svälter den igen. Är den aktiv och gör många flygningar har vi en frisläppning inom kort.
SVR:s voljärer är väl tilltagna för att även patienter så stora som havsörnar ska kunna rehabiliteras. Nyligen flyttade Strängnäsörnen ut i en sådan, där den kan bygga upp sin styrka igen.
Eftersom friska fåglar ofta stressas av transporter släpps havsörnen mest sannolikt ut nära SVR i Åkersberga, nordost om Stockholm. Därifrån är det, fågelvägen, åtta mil till Fogdö.
Victor Persson:
– Den kommer troligtvis inte att bosätta sig i Stockholms skärgård. Om den vill är den tillbaka i Strängnäs på några timmar. Den går upp på hög höjd, letar upp rätt termik och kan sedan komma upp i 100–150 blås.