Kristina Vikdahl säger med ett leende: "Jag fick byta om här i en egen skrubb."
– Samtalet kom överraskande, berättar 34-åringen (hon fyller den 19 juli, grattis!) som i vintras blev kontaktad av förbundets valberedning.
Hon hade då redan hunnit med tre år i Linköpings HC:s styrelse, där trebarnsmamman främst arbetat med frågor gällande ekonomi och damhockey.
Men vi kan det från början.
Liksom sina två äldre syskon spelade hon hockey och fotboll under uppväxten i Bergsbyn i Västerbotten. "Det var liksom självklart där."
När familjen sedan flyttade ner till den sörmländska stiftsstaden kom lillasyster, då tio år gammal, med i Strängnäs HC:s team -89.
Där tränade hon med, och spelade mot, nästan enbart killar.
– Jag fick byta om i en egen skrubb, berättar Vikdahl när vi ses i isladan på Vasavallen.
– Numera är tjej- och damhockeyn bättre utbyggd och med en starkare organisation.
Under flera vintrar tillbringade hon all sin hockeytid i Strängnäs pojklag.
– Jag blev alltid schysst behandlad. Det förekom inga glåpord, utom möjligtvis på matcher.
Vid 14 års ålder kom hon under ett sommarläger i kontakt med Västerhaninge och det var i den klubben Strängnäsbon fick chansen att spela med andra tjejer.
– Det blev ett komplement.
"Strängnäs kommer alltid att vara hemma för mig, jag är säkert här åtta gånger varje år", säger Kristina Vikdahl.
Men hela vägen in i junioråldern kämpade backen vidare med grabbarna i SHC och senare även Linden/Gripen.
Efter att ha gått på Tosteröskolan, Karinslundsskolan och två år på Europaskolan valde hon att resa till USA, för att förkovra sig.
I New Hampshire kunde hon satsa både på hockeyn och slutföra studierna på gymnasienivå.
– Det blev två är där borta. Sedan ville jag komma hem till en stad där det fanns både bra hockey och möjligheter att läsa till civilekonom.
Då föll det sig naturligt att hon skrev på för Linköpings HC.
Kristina Vikdahl ser fram emot att få jobba för svensk ishockey.
– Jag spelade sex säsonger där och tre år med Damkronorna, säger Vikdahl som dock aldrig fick uppleva något mästerskap med landslaget.
– Både inför VM 2013 och OS följande år var jag uttagen som reserv. Inför OS tränade jag dessutom extra för att ta en plats.
När hon tagit ut sin examen gick det inte längre att kombinera civil karriär med elitsatsning. Dessutom hade Vikdahl då mött sin blivande make Marcus Zakrisson som hon gifte sig med 2016.
Följande år fick paret sitt första barn.
Kristina Vikdahl har många minnen från tiden i Strängnäs HC.
– Vi har arbetat på Saab båda två, säger Kristina Vikdahl som nästa månad är redo att börja en ny tjänst som projektcontroller.
I sommar har både hon och maken varit lediga.
– Vi har besökt hans hemtrakter i Pajala, varit några gånger i Strängnäs och ska även hinna med en sväng till Skåne. Men höjdpunkten var min storebrors bröllop i Stjärnhov.
Efter karriären, hur håller du igång?
– Det är ett pusslande, men jag försöker röra på mig dagligen. Jag går, springer eller styrketränar. Vi har ett gym hemma i villan.
Helgen innan midsommar blev hon alltså invald i ishockeyförbundets styrelse.
Som tioåring började Kristina Vikdahl träna hockey med ett pojklag i Strängnäs HC.
– Jag tackade inte ja till uppdraget förrän jag fått klart för mig att det inte bara är en pappersprodukt, utan att jag kan vara med och påverka. Jag förankrade så klart beslutet hos min man. Det blir spännande att se hur förenings-Sverige fungerar. Jag ska ha mest fokus på ungdomsfrågor.
Tar det mycket tid?
– Vi har i snitt ett möte per månad. Ibland kan styrelsen träffas på Teams, andra gånger sammanstrålar vi i Stockholmstrakten med övernattning. Klart är också att vi ska ses under junior-VM i Göteborg i vinter.