Heléna Gabriella Marklind sa farväl till Norge delvis på grund av pandemin.
– Det var jobbigt när jag inte kunde åka på min mammas begravning förra våren, säger Heléna Gabriella Marklind.
I över 15 år bodde hon i Mosjöen som ligger ungefär i höjd med Umeå. Hemvändaren berättar om en liten stad med ett drygt 800 meter högt fjäll i centrum.
– Jag och min hund Anton, uppkallad efter Antonio Banderas, gick långa promenader under pandemin. Det fanns inte så mycket annat att göra i Norge, allt har varit väldigt nedstängt.
För tillfället är gränsen mot Sverige stängd vilket innebär att Heléna Gabriella Marklind fortfarande väntar på flyttlasset – trots att hon själv, hunden och katten anlände till Strängnäs i december.
– Jag reste med 23 kilos packning men prioriterade husdjurens prylar. Det var flygbyten i Trondheim och Oslo och jag bar mask hela tiden.
Under tisdagen började hon att bekanta sig med eleverna på Europaskolan Rogge i Benninge.
– Det känns jättespännande. Jag har en kreativ ådra samtidigt som jag brinner för att se barn utvecklas, säger Heléna Gabriella Marklind sedan vi tagit bilder under en lektion med klass 5C.
– Jag har närmare 500 elever som jag ska lära känna, tilägger hon.
Åttatåriga border collien Anton är en kär vän. Bilden är tagen under en tur på fjället Hatten i nord-Norge.
Under sina tio sista år i Mosjöen arbetade hon på grundskola, bland annat som lärare i hemkunskap, elevassistent och på fritis.
– Två skolor ska läggas ner i trakten, då började jag oroa mig för jobbet också.
Norge har stränga coronaregler och 48-åringen rättar sig fortfarande efter vad som gäller i grannlandet.
– Tränar jag på gymmet får det bli tidigt på morgonen och antalet besök i livsmedelsaffären försöker jag begränsa.
I Mosjöen fick hon ofta höra att hon var svensk, på Europaskolan Rogge har elever redan noterat att den nya läraren använder främmande ord.
– Jag pratar fortfarande norska med min hund, säger Heléna Gabriella Marklind som fått en lägenhet nära centrum.
Mamman och en av hennes bröder avled på kort tid i fjol. Hon har en annan bror kvar i Strängnäs medan övriga syskon är utspridda över nästan hela Sverige.
– Men jag har fått kontakt med gamla kompisar från ungdomstiden. Vi ska ses när coronapandemin gått tillbaka, det blir spännande!
Vad kommer du satt sakna från Norge?
– Fjället och mina turkompisar. Däremot har jag ingen stress att åka dit på besök nu. Det känns som att det är i Strängnäs jag hör hemma.