Det var under tiden på högstadiet som någonting hände i Ida Forslunds liv.
– Min skoltid har väl varit både upp och ner. Jag har haft en del bra stunder men från högstadiet så var nästan allt bara jobbigt, säger hon.
I klassen där hon gick, på en skola i en annan kommun, kände hon att hon inte hade någon att vända sig till. Frånvaron var hög och Ida Forslund berättar att hon mådde dåligt.
– Jag fick byta till en mindre grupp där jag gick halvdagar. Jag klarade inte mer just då. Även där var det hög frånvaro.
Dagarna tillbringade hon i stället hemma. Under flera år var det sällan som hon gick till skolan.
– Det har inte varit mycket annat än tv och dator. Har inte haft något annat att göra eller ens velat. Samma sak varje dag, ganska tråkiga dagar, berättar hon.
Efter att hon hade gått ut nionde klass började dock tillvaron förändras. Efter ett år av frånvaro bytte Ida Forslund skola och hennes mamma kom med ett förslag: två tjejer från socialtjänsten skulle följa med henne när hon gick till skolan.
– Jag behövde det för att ta mig tillbaka, stöd från någon. Innan det förslaget kom hade jag inte ens en tanke på att börja.
Frånvaron byttes ut till närvaro och Ida Forslund fick ny motivation.
I dag går hon på gymnasiet i Strängnäs och har lämnat hemmasittandet bakom sig. Hon berättar att hon ser ljust på framtiden.
– Jag skulle vilja bli sjuksköterska eller kurator, något yrke där man kan hjälpa folk. Jag tror min framtid kommer bli bra. Jag vet vad jag vill och kommer jobba för att komma dit.
Idén om en gruppverksamhet för hemmasittande ungdomar är något som hon tycker behövs.
– Det är en bra idé och bra att lära känna andra i samma sits. Det är inte alltid det beror på lathet att man inte går i skolan och då behöver man all hjälp och stöd.