I många år har jag tänkt skriva om två båtar som byggdes i Sanda vid Strängnäs, som har en intressant historia. När man tänker på båtar och båtbyggare runt Strängnäs kan man inte förbigå Erikssons båtvarv, som alla segel- och båtintresserade känner till.
Erik Erikssons båtbyggeri fanns i Strängnäs från sekelskiftet 1900 och var redan tidigt känt för sina förnämliga båtbyggen. Det började i föräldrarnas gård på Trädgårdsgatan, från 1904 vid Gröndal vid Sidövägen, och från 1918 i viken vid Fridhem. Eriksson köpte fastigheten Fridhem 1918, från början ett utvärdshus från 1860-talet. Han styckade av tomten nere i viken och byggde sitt båtvarv. Huset Fridhem sålde han vidare samma år. Eriksson tre söner fortsatte verksamheten och Erikssons varv är nationellt välkänt för sina byggen. Husen vid varvet finns alltjämt kvar, så när som på en båthall för uppläggning av båtar, men verksamheten är nedlagd sedan många år. Varven i Sanda på Tosterön är också nedlagda och där byggdes de största båtarna. Det var två stora skärgårdskryssare, SK 95:or, som för 100 år sedan byggdes vid Sanda av Helge Hasselström; den första 1918 och den andra 1920. Båda båtarna finns alltjämt kvar, välskötta av sina ägare och beundrade för sin skönhet och seglingsegenskaper. Den första båten byggdes vid Strängnäs slip, eller Sanda båtvarv som varvet också kallades. Den andra båten byggdes vid Hasselströms eget varv, Sandviks båtbyggeri, som han i kompanjonskap med Karl Klaesson hade startat 1919. Båda varven låg på ömse sidor om Sanda tegelbruk.
Bruket skulle visa sig ha en avgörande betydelse vid tillkomsten av den båt som byggdes 1918, Gerdny, som i alla båtmatriklar och böcker samt båttidningar uppges vara byggd vid Stockholms motorbåtsvarv. Det kanske inte är så konstigt då ägaren till Stockholm motorbåtsvarv, Georg Wrange, rimligen skulle ha byggt sina egna båtar vid sitt eget varv men så var det inte. Med den här och en efterkommande artikel ska jag bevisa att Kerma, som båten heter i dag, byggdes i Sanda.
Georg Wrange sålde 1920 sin första båt med dopnamnet Gerdny till skeppsredaren Arnold Wilson i Göteborg, och det var han som döpte om båten till Kerma. I seglet har Kerma beteckningen 95/S1 och har i dag sin sommarhamn i Småängsviken på Ingarö, Stockholm.
Båda båtarna är som sagt SK 95:or, och båda båtarna hette från början Gerdny. Båda är ritade av en av svensk segelbåtshistorias främste konstruktörer, Erik Salander, kallad ”linjernas mästare”. Båda var beställda av direktör Georg Wrange och båten från 1920 heter alltjämt Gerdny som har tecknet 95/S4 i seglet och har sin sommarhamn i Skutviken i Saltsjöbaden.
Jag nämnde att Sanda tegelbruk indirekt hade en central betydelse för bygget av den båt som byggdes 1918, och som numera heter Kerma. Jag ska utveckla det.
Vid Sanda har det sedan 1865 funnits tegelbruk enligt William Bruno i ”Tegelindustrin i Mälarprovinserna 1815-1950”. Från början drevs bruket i blygsam skala för att på 1890-talet utvidgas. Den stora satsningen gjordes 1913, då bruket byggdes ut med flera byggnader och tidsenlig utrustning. Bakom satsningen låg ett konsortium med brukets ägare Albert Andersson och järnhandlare Karl Pettersson i Flen, tidigare Strängnäs, i spetsen. Utbyggnaden av tegelbruket ska ses mot bakgrunden av att stora byggnadsprojekt var på gång i Strängnäs. Södermanlands regemente skulle flytta från Malmköping till Strängnäs, och vid Sundby på det gamla biskopsboställets mark skulle det byggas ett nytt stort hospital. Båda dessa stora byggen väntade på att komma igång.
Vidare skulle nya bostäder, affärshus och hotell byggas för att möta den förväntade befolkningsökningen. Det här var även en av anledningarna till att ett varv anlades vid Sanda på tegelbrukets mark. Tanken på ett båtvarv hade väckts av en grupp Strängnäsbor 1916 och ett aktiebolag bildades med bland annat sjökaptenen Oscar Enström och riksdagsmannen Kurt Almqvist, stor entreprenör med rötter på Selaön. Oscar Enström var känd sjökapten på mälarångarna. Bolaget köpte tre tomter för 3000 kronor strax söder om Sanda tegelbruk av bruksägaren Albert Andersson. Tomterna hade en djup strand lämplig för hamn. Tanken var att reparera och bygga pråmar som skulle skeppa byggnadsmaterial, kol, koks och brännved till alla byggen och hushåll. Det byggdes också en båthall för uppläggning av fritidsbåtar. Albert Andersson hade också anlagt en ramsåg nere vid vattnet bredvid varvet. AB Strängnäs slip var bolagets namn.
Det var hit till varvet i Sanda som Helge Hasselström kom i november 1917, efter att ha svarat på en annons som båtvarvsförman. Hasselström kom närmast från Stockholm där han varit verkmästare hos ovan nämnde Georg Wrange som ägde Stockholms motorbåtsvarv. Hasselström hade ingen anknytning till orten här, själv var han uppfödd i Lindesberg och hans hustru var från Djurö i Stockholms skärgård.
Som jag nämnde tidigare har jag ägnat mig åt att dokumentera Hasselströms och Wranges båda båtar till och från i många år och när de nu är 100 år gamla, den ena från 1918 den andra från 1920, är det dags att redovisa mödorna.
Det var på 1980-talet då jag besökte Strengnäs Tidnings arkiv som jag i ett lägg från 1918 såg en liten notis att en båt byggd i Sanda vann sin klass i Sandhamnsregattan. Det var den 5 augusti 1918 och rubriken var "Seger i kappsegling med Sandabåt". I notisen stod det: "Vid Sandhamnsregattan i fredags och lördags erövrade första priset i nittiofem kvms klassen med Gerdny, ägare direktör Georg Wrange. Gerdny har byggts på Sanda båtvarv under innevarande år efter ritning av direktör Wrange. Båten har tillvunnit sig stor uppmärksamhet". Men allt var inte rätt. Det står att Wrange ritat båten vilket är fel, ritningen hade Erik Salander gjort. Hursomhelst var det en remarkabel händelse att en så stor båt i den klassen – 18,5 meter lång – hade byggts i Sanda. I notisen står inget om Hasselström. Letandet fortsatte och i all litteratur och vid kontakt med Sjöhistoriska museet fick jag samma uppgift, att den är byggd vid Stockholms motorbåtsvarv.
Det var det första beviset och här kommer det andra. Den artikeln är från Strengnäs Tidning den 6 februari 1920. Det står: "Vid Hasselströms båtbyggeri i Sanda är för närvarande under utförande en stor skärgårdskryssare. Det är en 95:a, som byggs på beställning av direktör Wrange i Stockholm, för vars räkning hr. Hasselström för några år sedan byggde en lika stor kryssare, vars skrov har en längd av 18,5 meter, byggs på järnspant med bordläggning av mahogny efter ritningar av den framstående båtkonstruktören ingenjör Salander. Den har en blyköl på 3,300 kg vikt och skall i sinom tid förses med en marconrigg. Utrustningen kommer att bli den tänkbarast gedigna, och torde båten en gång färdig dra en kostnad av 40 000-50 000 kronor".
Det här är det andra beviset där det stå klart att Hasselström tidigare byggt en likadan kryssare åt Wrange. Jag har ytterligare ett bevis till som bekräftar Strengnäs Tidnings uppgifter och den är skriven samma dag som Sandhamnsregattan började den 2 augusti 1918. Artikeln hittade jag i en Stockholmstidning, den kommer i nästa artikel.