Under ett flertal år levde hon som missbrukare – vid sidan av sitt jobb som säkerhetsvakt på Securitas. Lotta Thells förflutna beskrivs i en bokserie som numera är sex volymer lång.
Nummer två i ordningen, I skuggan av värmen, filmatiserades 2009 med kändisarna Joel Kinnaman och Malin Crépin i huvudrollerna.
‒Det finns en fortsättning också, berättar Lotta Thell som främst ska uppehålla sig vid Ingen alls, vilken lanserades i maj 2017.
Hon samtalar kring boken med bibliotekarien Peter Björkman.
‒Att stå och hålla föredrag är inte min grej, förklarar 51-åringen som bland annat medverkat på litteraturfesten i Mariefred.
‒Då intervjuades jag av Stina Linse på biblioteket, det var trevligt, berättar hon.
Enligt inbjudan ska Lotta Thell prata om beroenden och destruktiva relationer, men också om hur man kan göra sig fri från dem.
‒Jag är född i Småland, uppväxt i olika fosterhem och kom som 15-åring till Hassela. Tre år senare flyttade jag till Stockholm.
Redan i tonåren kom hon i kontakt med droger. Men sin värsta tid som missbrukare upplevde Lotta Thell mellan 1994–1999.
‒Det var inte många som fattade vad jag höll på med, eftersom jag var väktare, hundförare och dessutom gift med en polis. Mellan varven levde jag ett normalt liv, och jag försökte hela tiden att lägga av med drogerna.
Lotta Thell tror att hon hade fått bättre hjälp på traven om hon varit man.
‒Att knarka är mer skamfyllt om du är kvinna, i subkulturer råder det inte heller någon jämställdhet. Det är mycket lättare att få hjälp om du är man.
‒Därefter fick jag slåss för att sluta vara patient och offer.
Sedan 2001 bor Lotta Thell i Strängnäs kommun och tycks ha slagit sig till ro i ett litet hus som hon låtit bygga mellan Åker och Mariefred.
Hon är skild och har en 16-årig dotter, djur ligger henne också varmt om hjärtat.
‒Jag kan inte livnära mig fullt ut på skrivandet. Därför ägnar jag mig åt uppfödning och lite hästjobb. Jag har även varit ute och pratat i skolor om mitt tidigare liv.
Vad har du för relation till Internationella kvinnodagen?
‒Jag vet inte så mycket om bakgrunden men har lagt märke till att den blivit mer och mer uppmärksammad, säg de senaste fem åren. Det är absolut viktigt att den här dagen finns.
Kommer ämnet upp under ditt besök i Åkers bibliotek?
‒Det hoppas jag verkligen.
I vissa avseenden tycker hon att jämlikheten dessvärre gått bakåt.
‒Det är bara titta på vad som händer min dotter och bland hennes jämnåriga på gymnasiet. De kan plötsligt få ta emot bilder på könsorgan från jämnåriga killar. Det är helt horribelt men verkar nästan accepterat och normalt.