Strengnäs Tidning träffar Eva på ett av kaféerna i Strängnäs. På tallriken ligger en stor bit paj, som Eva knappt äter av. Hon är ledsen och sliten och verkar knappt orka äta. Till stöd under intervjun har hon tagit med sig Pelle. Det är hos honom hon bor nu. Tillfälligt. De har känt varandra sedan oktober.
– Jag blev bostadslös i juli 2011. Jag blev vräkt, jag hade en son som härjade när jag inte var hemma i veckorna. Vi hade fått en varning innan, sonen hade festat och spelat hög musik, berättar Eva.
Tidningen har fått tillgång till socialkontorets akt om Eva. Den berättar om en mycket betungande ekonomisk situation sedan 2005 som beror på arbetslöshet. Eva har delvis vårdnaden om sina två barn, det varierar över tid hur mycket. Ett av barnen har hon periodvis på heltid, det andra på halvtid. När hon vräks sommaren 2011 innebär det alltså även att barnen mister sin bostad.
– Efter att jag förlorade lägenheten flyttade jag hem till min vuxna sons kompis, berättar Eva, som är påtagligt rörd på kaféet när hon berättar om sitt liv.
Frånsett ett par längre kontrakt på tillfälliga bostäder är det så hon har löst sin situation sedan 2011. Hon bor hos vänner och bekanta. I september, en och en halv månad efter vräkningen, har hon hittat en lägenhet i andra hand. Lägenheten saknar dock el och hon lagar mat på gasspis till sig och sonen. Eftersom sonen går i grundskolan är det nödvändigt med el på grund av skolarbete, som det uttrycks i journalanteckningarna, så det är nu som Eva och sonen flyttar hem till Evas äldre sons kompis.
Här finns el. Lägenheten är en etta, enligt journalanteckningarna. Det framkommer även att sonen skolkar.
Två månader senare står i journalanteckningarna att Eva "planerar ha sina barn hemma varför frågan om boende är viktig att utredas". I december hittar Eva ett torp på egen hand. Sonen bor hos henne på halvtid, men planen att han ska bo hos henne på heltid. Det framgår inte klart var den minderåriga dottern bor, men även hon ska flytta till torpet.
I februari 2012 startar socialkontoret en boendeutredning. Flera bedömningar görs. Bland annat gör en barnutredare bedömningen att det är "bra" om dottern flyttar till Eva så snart som Eva har ett "tryggt boende". En handläggare slår samtidigt fast att "ett behov av boende föreligger som ej kan tillgodoses utan socialtjänstens insatser".
Både Eva och barnen benämns som bostadslösa.
Men trots löften och bedömningar händer ingenting.
– Efter torpet fick jag tag på en barack. Den kostade 6 500 kronor för två rum och kök. Det fanns dragna kablar, men ingen el, det fanns inget vatten, ingen dusch, ingen toalett, berättar Eva.
Trots att socialkontoret i februari gjorde bedömningen att Eva behövde hjälp med att hitta bostad så får hon alltså ingen hjälp när hyreskontraktet på torpet går ut tre månader senare. I stället får hon information om att hon ska söka boende på egen hand, enligt journalanteckningarna.
– Baracken hade utedass. När jag skulle duscha åkte jag hem till någon jag känner. Det här tog jag upp med kommunen, att det inte går att leva så där när man har vårdanden om två barn.
Bodde barnen i baracken?
– Ja. Vatten fick vi hämta på mack eller hos kompisar, 25-litersdunkar.
Vad sade barnen om att bo så?
– Inte mycket. De fick ju vara hos mig.
Eva bodde i baracken i cirka ett år. Hon flyttade ut i september förra året.
Anledningen till att Eva har svårt att hitta bostad är att hon är arbetslös samt har skulder. Hon har sökt bostad själv men utan framgång. Till och med Strängnäs bostads AB säger nej med hänvisning till hennes bakgrund.
Vad har de sagt på socialkontoret?
– De kan inte göra så mycket, de har sagt att jag ska söka bostad själv, säger Eva.
Nyligen avslutade hon sin trainee-anställning och nu söker hon jobb igen. För ett kort tag sedan erbjöd en fastighetsägare Eva en etta. Hon flyttar in i maj.
Fotnot: Eva och Pelle heter egentligen något annat.