Skolgång i Strängnäs, bostad i Åker, stall i Länna och hemmabana i Näsbyholm – för Amanda Berglund blir det många resor inom kommunen.
– Till skolan åker jag buss. Då jag ska till hästen lämnar och hämtar föräldrarna, berättar tjejen som representerar Gripens RF (det är också på deras anläggning i Näsbyholm som vi träffas).
När hinner du plugga?
– Jag gör så mycket jag kan på skolan, jag är bra på att utnyttja till exempel håltimmar och sovmorgnar.
Vilken är din skola?
– Thomasgymnasiet. Jag har just klarat av andra läsåret – jag är samhällsvetare.
Roligaste ämnen?
– Samhällskunskap och idrott.
Har du testat några andra idrotter?
– Ja, basket och orientering. Men det är bara ridning jag satsat på. Redan som fyraåring började jag på ridskola. Fem år senare fick jag min första ponny – Bostorps Tinto.
När kom du med i Gripen?
– Det måste ha varit ungefär när klubben startade (den 3 april 2005, vår anm.).
Efter Bostorps Tinto har Amanda Berglund bara haft en häst – Isadora, som är brun till färgen men med en vit fläck i pannan (så kallad stjärna).
– Ett sto som är tolv år nu. Jag blir inte kvar som ponnyryttare i så många år till och det är möjligt att jag säljer henne redan i höst.
Hur mycket tid spenderar du och Isadora tillsammans?
– Hon står i ett stall i Hult öster om Länna. Jag tillbringar närmare tre timmar där varje dag, eller snarare kväll.
Är det just där i Hult som du sköter träningen?
– Ja, till viss del. Men från stallet är det inte så långt till Länna bruk där min tränare finns.
Du sköter Isadora sju dagar i veckan?
– Jo, men skulle jag vilja resa bort rycker mamma eller min lillasyster in. De rider båda två.
Tjusningen med just dressyr?
– Precisionen och känslan.
Längsta resan du gjort tack vare ridsporten?
– Jag var med på ett meeting i Skåne i april, en tredagars tävling där hela svenska eliten deltog. Det gick ganska bra för mig då.
Har du något specifikt mål?
– Ja, att kvala in till SM.
Du planerar alltså att sälja Isadora framöver. Kommer skilsmässan att framkalla en eller annan tår?
– Absolut. Hon är mitt lilla hjärta. Jag hoppas att nästa ägare vill fortsätta tävla med henne. Tolv år är ingen ålder för en dressyrhäst.