John är pappa till ett barn som han det senaste året inte haft möjlighet att träffa mer än några strödagar här och där. Nu har John fått nog av socialtjänstens kränkande agerande och mammans anklagelser. Det här är hans version:
Sörjer förlorad tid
John som egentligen heter något helt annat, har under det gångna året tillbringat större delen av sin tid att sörja en massa förlorad tid med sitt barn. Barnet bor numera många timmar bort med mamman som, enligt John, minst sagt gör det svårt för honom att ha en naturlig relation till barnet. Tillsammans har de varit på en rad så kallade samarbetsmöten på socialkontoret i Strängnäs. Möten som John ställer sig fullständigt frågande till.
– De har bara lyssnat på mamman, ingenting på mig och vad jag har att säga. Alla beslut har skett på hennes villkor.
John hade själv ställt krav på umgängesavtal eftersom han skrev på en flyttanmälan. Han har senare frågat var umgängesavtalet tagit vägen, men utan resultat.
– Jag känner mig grundlurad och mycket misstänksam mot både socialen, kommunen och den behandling jag fått. De ställde ett krav och det var att stanna hemma från jobbet för att bevisa att jag var en engagerad pappa. Det är helt ologiskt, men det gjorde jag. Jag arbetar heltid, men har otroligt förstående och bra chefer som har ställt upp till 100 procent hela tiden, berättar John.
Saknad
Han pekar på en leksaksmobil i vardagsrumstaket och berättar hur mycket barnet gillar den, hur mycket de leker ute och skrattar tillsammans, hur mycket barnet äter och sover när de väl träffas. Tidigare då barnet fortfarande bodde i Strängnäs hade de endast en timme i veckan på tu man hand.
Läs hela artikeln i lördagens papperstidning.