Knappt har vi hunnit sätta oss ner förrän larmet går och Karin Filz måste rusa. Inom nittio sekunder ska hennes team rulla ut från brandstationen. Efter drygt en halvtimme är hon tillbaka, det var bara ett automatlarm.
– Det roligaste med jobbet är att ingen dag är den andra lik. Man lär sig nya saker varje dag och utvecklas hela tiden. Det är mycket problemlösning och mycket att kunna med bilar och verktyg, säger hon.
Karin har jobbat på räddningstjänsten sedan ett års tid tillbaka. Men fram till den 1 september var hon bara vikarie. I dag är hon fast anställd och jobbar i ett team med tre killar.
– Det är jättekul att få chansen. Att jag är enda tjej är inget jag tänker på, jag är van att umgås med killar och det funkar jättebra. Jag känner mig aldrig utanför eller annorlunda behandlad, säger hon.
När hon kommer ut på en olycka, kommenterar ibland folk att hon är tjej. Hon har fått kommentarer i stil med att "du måste vara insatsledare" och pekar på den vanliga bilen.
– Då är det kul att kunna säga att man kör den stora brandbilen. Men responsen är alltid positiv och många säger att de tycker att det är roligt med tjejer i yrket.
Karin tror inte att det finns några utmärkande skillnader mellan kvinnliga och manliga brandmän, utan att det är individuellt hur väl man passar.
– Vid olycksplatser kanske många tyr sig till en tjej, för att det känns naturligare att krama henne, men å andra sidan kan det vara likadant med en kille. Nackdelen är väl styrkan, men å andra sidan är råstyrka inget man använder sig av dagligen. Sedan kanske inte alla tjejer kan meka lika bra, men det är inte alla killar som kan det heller.
Hon upplever ingen kvotering i branschen, mer än att man som tjej sticker ut redan från början.
– Vi har nog lättare att ens få komma på tester och visa upp oss. Vi behöver inte sticka ut lika mycket, medan killar får sticka ut i sitt CV.
Karin gick den tvååriga utbildningen SMO - skydd mot olyckor, i Sandö, utanför Kramfors. I klassen var de nio tjejer och 27 killar. Efter utbildningen förra året började hon jobba som brandman i Strängnäs och hon minns sin allra första utryckning väl.
– Det var en ordentlig olycka på E20. Jag var även med vid Statt-branden, det var en upplevelse eller vad man ska säga. Det är viktigt att man kan samarbeta och vara lugn och känna sig själv, man måste kunna hantera jobbiga situationer, det viktigaste är inte att vara stor och stark, säger Karin Filz.