De har mer än sin kärlek och fascination till färgen gemensamt.
De är kvinnor som började med konst senare i livet, och de ägnar sig båda åt abstrakt måleri. De lever och verkar i Strängnäs, och är medlemmar i konstnärsföreningen Strängnäs konstnärsakademi.
På avstånd skulle de båda konstnärerna kunna vara lika varandra och deras konst sorteras in i samma fack. Om man nu vill ägna sig åt att sortera in konst i fack vill säga. Men kommer man närmare förstår man snart att det är fråga om två helt olika temperament och uttryck. Om Ingrid Liljenbergs måleri står för det hetsiga, färgstarka och repetitiva, uttrycker Daina Björlunds pastellfärger långsamhet och mjukhet.
Ingrid och Daina som har arbetat tillsammans med en utställning tidigare, i samband med en konstrunda på Vansö och Fogdö, har haft lätt att få sina målningar att samsas i en stora nakna utställningshallen i Multeum. Desto svårare var det att hitta ett namn på utställningen.
— Det är inte så lätt, men Daina är intresserad av ord, hon kom på det, säger Ingrid.
— Vi ville lyfta fram vårt intresse för färgen, och få in lite mer av ödmjukhet, så det blev Färg för sök, säger Daina.
— Det handlar om ett sökande i måleriet, förtydligar Ingrid.
Om detta vore en 60-talsschlager skulle man kunna säga att de båda kvinnorna drabbats av en obotlig kärleksbacill, till konsten och färgen.
— Jag kan inte svara på varför, men jag känner en sådan oerhörd lust att undersöka färgen. Jag kan sitta i timmar och bara blanda färg, berättar Daina Björklund som började måla som 35-åring och nu hållit på i 40 år.
Ingrid Liljenberg berättar sin konsthistoria som började när hon fyllde 40 och sökte och kom in på konstskola.
— Jag fick en möjlighet och tog den, det har jag aldrig ångrat.
Ingrid Liljenberg berättar att hon följer olika spår i sin konst. Ett av hennes starkaste spår är en upprepning av ett speciellt tecken. Hon ritar tecknet i reporterblocket, det ser ut ungefär som en fyra, och finns representerat i många av de målningar hon visar i Multeum.
Daina Björklund upprepar inga tecken i sitt måleri, men arbetar också med olika spår som ständigt återkommer. Ett är vatten som skildras i många skepnader på flera av hennes målningar.