Jamandet från en av katthemmets invånare möter besökare redan innanför dörren. Det är Aska, en katthona som hittades i en kartong vid gamla P10 en smällkall februaridag.
– Hon vill ha en kompis, det är därför hon ropar, säger Ulla Persson.
Hon är en av de frivilliga krafterna som får katthemmet att rulla, och hon känner alla katterna väl. Föreningen är en av 54 lokala föreningar som tillhör den rikstäckande organisationen Djurskyddet Sverige.
Just nu är det 14 katter i stallet, fördelade i olika inhägnader med möjlighet att gå ut till små gårdar om de vill. I karantänbyggnaden en bit bort bor ytterligare fem kissar som får vara isolerade tills dess att veterinären har kontrollerat att de inte bär på några smittor.
Alla 19 katterna är beroende av att någon kommer och tar hand om dem varje dag. De ska få mat och gos, pälsen ska borstas och kattlådorna ska rensas. Några behöver medicin. De små kattungarna på 14 veckor behöver extra mycket kel för att de ska lära sig att vara tillsammans med människor, så att de kan flytta till nya hem.
– Vi har ett tjugotal frivilliga skötare varav några är regelbundna och några hoppar in då och då, berättar Ann-Marie Karlsson som också är en av katthemmets eldsjälar.
Men det behövs fler, och helst av den regelbundna sorten. En del katter är skygga och behöver lära känna personerna innan de vågar sig fram.
– Särskilt svårt är det att få personal till våra dagpass, kvällar är lite lättare, berättar Ulla Persson.
De letar nu efter personer som är över 18 år, som har vana av katter och kan ta minst två pass i månaden. Passen är lite olika långa och det är olika från dag till dag hur mycket tid det tar.
– Ett förmiddagspass tar cirka tre timmar. Man kanske kan städa och mata på en och en halv timme, men det är också viktigt att vara hos katterna och umgås med dem. De ska bli sedda, säger Ann-Marie Karlsson.
Det är ett härligt jobb att ta hand om dem, tycker hon.
– De är ofta så tacksamma att de fått komma in efter att ha levt utomhus, säger hon.