Rullstol, duschstol och toastol. Det mesta i Kurt Halldéns villa är utrustat för att han ska kunna få den vård som krävs i hemmet.
– Pappa vill inte flytta. Jag vet inte vad som händer om hemtjänsten dras in, säger hans dotter Christina Syk.
Kurt Halldén har Parkinsons sjukdom, och har under de senaste 15 åren fått omvårdnad av hemtjänstpersonal och hans döttrar Christina Syk och Åsa Halldén. Under de senaste par åren har vårdinsatserna trappats upp.
– De här senaste två, tre åren har varit lugna och stabila. Han har inte varit sjuk och det har fungerat mycket bra. Vi och pappa har varit supernöjda och önskar att han får bo kvar den tid han har kvar att leva och sitta på sin balkong eller altan.
Hemma i villan är det mesta sedan länge handikappsanpassat, med trapphiss, höj- och sänkbar säng och en golvlift i sovrummet.
Men så i början av maj kom beslutet – ansökan om fortsatt hemtjänst avslås.
I underlaget står det att Kurt Halldén har svårt att uttrycka sig och att hans rörelseförmåga är kraftigt nedsatt till följd av sjukdom. Biståndshandläggaren bedömer att hans vårdbehov är omfattande och kräver för många punktinsatser.
Christina Syk och hennes man känner inte igen den bilden och frågar sig hur handläggaren kan göra den bedömningen, utan att ha besökt Kurt Halldén i hemmet på två år.
– Vi tycker att utredningen är undermåligt gjord. Det är ett ingripande myndighetsbeslut mot en enskild person. Han är inte tvungen att flytta till ett äldreboende, men konsekvensen av att man drar in hemtjänsten blir det.
Hon har försökt få till ett samtal med handläggaren för att höra om de kan dra in några hemtjänstinsatser, men fick kalla handen.
– Jag har jobbat som geriatriker i 32 år och vi har alltid ett vårdplaneringsmöte med kommunen innan patienten åker till ett äldreboende, men det har man inte bemödat sig med. Vi fick till ett möte på nåder, där vi ville framföra våra klagomål, men då sa de att de inte "dealar" om sånt här.
Christina Syk har överklagat beslutet, och hoppas att det går att hitta en lösning som passar båda parter.
Hon ställer sig frågande till varför beslutet tas, trots att det inte har skett några större förändringar efter det senaste beslutet.
– Det har inte hänt någonting hemma. Han skulle ju behöva samma hjälp och omvårdnad på ett äldreboende.
När tidningen talar med enhetschefen Ingmarie Jüring säger hon att kommunen inte kan tvinga enskilda till en insats.
– Men det finns en bortre gräns för den egna viljan om kommunens kostnader för det man vill ha blir väldigt mycket högre, jämfört med det alternativ som finns där skälig levnadsnivå också erhålls.
Men i praktiken tvingas han ju, utan hemtjänst, flytta in på ett äldreboende.
– Man kan inte få det som man själv vill oberoende av kommunens kostnader. Vill man ha hjälp av kommunen så sker det på det här viset, annars får man klara sig på annat sätt.
I sovrummet finns en höj- och sänkbar säng med tryckavlastande madrass, precis som på ett äldreboende.
Borde man inte åka ut och prata med den person beslutet gäller?
– Borde och borde. Det är bara den enskilde själv som kan ansöka om en insats. Då måste man ju kunna prata med den personen, alla är inte riktigt lika medvetna om vad som händer om man har en demenssjukdom, då får man göra en sammantagen bedömning utifrån vad anhöriga och omgivning säger.
Går det att skära ner insatser för att behålla hemtjänsten?
– Vi kan aldrig bevilja insatser som inte tillförsäkrar den enskilde en skälig levnadsnivå. Vet vi om att någon har ett jättestort vårdnadsbehov så kan vi inte ge bistånd till en liten del. Det är inte möjligt att fatta sådana beslut över huvud taget och det finns inget lagstöd i det, säger Ingmarie Jüring.