Bredvid den inhägnade hagen vid Strängnäs ridklubb, står Rosie Persson tillsammans med sin åttaåriga häst, Charuto. Hon köpte honom i december 2013 och han flyttade från Portugal till Sverige. Det här är hans första riktiga vinter, och för att han ska klara av kylan, har han på sig ett varmt vintertäcke. Charuto, är en av de kvarka-drabbade hästarna på Strängnäs ridklubb, och när Rosie Persson fick beskedet att han blivit sjuk, då blev hon så klart påverkad.
– Första reaktionen var väl, åh, herregud! Men samtidigt, det som har hänt det har hänt, och det är bara till att jobba vidare. Man blir lite isolerad och vi kommer ingenstans, men ur situationen har det fötts nya idéer och träningsprogram, säger hästägaren optimistiskt.
Hur har kvarkan påverkat din häst?
– Han har fått feber och några febertoppar, men jag skulle säga att han har klarat sig relativt bra, och att allmäntillståndet inte blivit så påverkat. Man får hitta på lite andra övningar i skritt och träna på att gå över hinder och runt konor, säger Rosie Persson.
Hur är stämningen i ridhuset?
– Stallpersonalen har verkligen varit starka, för det är besvärligt, men de har alltid ett leende på läpparna. Men man kommer verkligen närmare varandra när man har ett gemensamt problem att lösa. Vi som är i stallet använder skyddshandskar, skoskydd, handsprit, och gör allt vi kan för att hjälpa hästarna och varandra, säger hon.
Rosie Persson känner att motgången har fört alla i ridklubben lite närmare varandra.