Åsa Kullgren har väckt åtal. Hon anser att Strängnäskvinnan "visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv och egendom".
– Grov vårdslöshet i trafik ligger på fängelsenivå i upp till två år, förklarar kammaråklagare Åsa Kullgren.
Det var den 24 november i fjol som Strängnäskvinnan, som är i 55-årsåldern, ska ha kört bil i en hastighet av 40–50 kilometer i timmen på en liten motionsstig vid bostadsområdet Stavlund.
Flera personer, några av dem befann sig på hundpromenad, tvingades ta skydd vid sidan av spåret för att undvika att bli påkörda. Färden tog inte slut förrän den hindrades av två–tre stora stenblock. Då spärrade polisbilen spåret för en eventuell tillbakaryckning.
Polisen säger att kvinnan inte stannade på deras signaler – blåljus och siren – medan den misstänkta påstår att hon inte ens märkt av förföljarna. Patrullen hade fått korn på fordonet eftersom en annan kvinna kallat på assistans då hon haft den nu misstänkta på ovälkommet besök i sitt hem.
"Jag var väldigt kissnödig och visste inte vad jag skulle göra. Jag knackade på en dörr, fick inget svar och klev in för att använda toaletten", säger den åtalade i förhör.
Den spektakulära färden i skogen kort senare kommenterar åklagaren Åsa Kullgren i sitt nyväckta åtal:
"Hon har i väsentlig mån brustit i omsorg och varsamhet."
Vidare anser Åsa Kullgren att: "Brottet bör bedömas som grovt eftersom NN gjort sig skyldig till grov oaktsamhet och visat uppenbar likgiltighet inför andra människors liv och egendom."
Kvinnan fick medfölja till polisstationen för visitation och provtagning. Hon anhölls på eftermiddagen och släpptes på fri fot ett dygn senare.
I åtalet vill åklagaren göra gällande att Strängnäsbon dessutom innehaft 1,61 gram amfetamin och 14 tabletter alprazolam som är narkotikaklassat. Eftersom droger dessutom ska ha använts i närtid fanns det narkotika kvar i hennes blod vid tiden för händelsen.
Av dessa anledningar innehåller det färska åtalet även rubriceringarna ringa narkotikabrott och rattfylleri.
I ett mobilskal som fanns med henne på färden hittades ett vitt pulver. Kvinnan säger i förhör att hon skulle gömma drogen i skogen. Hon hade dock "smakat på det vita pulvret och helt domnat bort."
Den åtalade nekar till alla brott. Bland annat hävdar hon att motionsspåret i själva verket var en grusväg eller åtminstone varit en dylik för 20 år sedan, och någon högre hastighet ska hon heller inte ha hållit.