– Det finns runtom oss, i föreningslivet, bland kollegor och vänner. Våld i nära relationer är ingen socialgruppsfråga, det slår blint, säger Daniel Eriksson som samordnar kommunens arbete inom området.
Relationsvåld är ett återkommande inslag i nyhetsbevakningen nationellt, men även i Strängnäs.
Det som syns i medierna är dock bara toppen på isberget, enligt Daniel Eriksson. Våldet kan yttra sig på många olika sätt och i de flesta fallen är det bara de rent fysiska övergreppen, misshandel och liknande, som blir polisärende – om ens det.
– Det psykiska våldet är till exempel ganska omfattande, men oerhört svårt att leda i bevisning. Det pågår ganska subtilt, säger Daniel Eriksson och fortsätter:
– En del förövare inser att det är ganska effektivt att använda sig av psykiskt våld. De inre ärren syns ju inte.
En person som befinner sig i en våldsam relation har ofta brutits ner mentalt över lång tid. Till slut behövs inga slag längre för att få hen att känna skräck, förklarar Daniel Eriksson. Nedlåtande kommentarer, kroppspråk och även blickar kan i situationer såra minst lika mycket.
Varför är det så svårt för många att lämna en våldsam relation?
– Det sker en normalisering. Oftast börjar det hela med att du träffar en människa som du är kär i. Det kan gå ganska snabbt, människan är sympatisk, ni flyttar ihop och har det ganska fint. Tiden går. Sedan händer det något, det första slaget kanske, eller den första psykiska kränkningen. Förövaren ber om ursäkt och säger att hen ska bättra sig och så fortsätter det. Med tiden tar den utsatta över den andras skuld- och skamkänslor. Utövaren själv utvecklar ett offerbeteende.
Samtidigt ingår i processen att den utsatta utvecklar låg självkänsla och isoleras.
– Successivt kapas kontakter med mamma eller vänner, och till slut finns bara relationen kvar.
Vad kan man göra om man misstänker att någon man känner är utsatt?
– Våga fråga! Visa att du bryr dig, det kommer du ganska långt med, svarar Gunilla Hammar, chef för individ- och familjestödet på Strängnäs kommun, och tillägger:
– Sedan får man kanske inte så mycket till svar. Men erbjud ändå att du finns där om hen ångrar sig.
Daniel Eriksson instämmer:
– Frågar man inte så får man aldrig reda på något. Om man hör att det är bråk hos grannen, fråga dagen efter: "Jag hörde att det var en massa bråk i går, hur är det egentligen?" Men utsätt dig inte själv: Om du hör att bråket är illa, ring polisen.
Hjälp kan utsatta kvinnor få till exempel genom kommunen. I kvinnogruppen som Daniel Eriksson leder kan de få kunskap och styrka av varandra.
Gunilla Hammar håller med:
– Det kan vara det som gör skillnad. Kontakten med oss och med andra utsatta kan leda till en förändring så att man till slut vågar bryta upp, säger hon och fortsätter:
– Man bryter en form av isolering och känsla av ensamhet.
Tystnaden är annars en stark riskfaktor. För att komma ur en våldsam relation är det enormt viktigt att man har ett bra och nära nätverk, tycker Daniel Eriksson.
– Det kan vara släkt, vänner eller arbetskamrater.
Hur pandemin har påverkat utsatta kvinnor är ännu för tidigt att säga, enligt honom.
– Vi har inget facit, men kan misstänka att det kommer att poppa upp en del efter pandemin har avtagit. Många jobbar hemifrån eller på distans och fler är då instängda med sin förövare.