Pojken fick diagnosen högfungerande autism i årskurs tre.
– Han ser ut som du och jag men han skulle aldrig orka med att sitta här, säger mamman och ser sig omkring i det lilla kaféet där alla platser är upptagna och ljudnivån hög.
Sonen tar in alla intryck och kan inte välja att stänga av vissa saker han ser eller hör. Stresspåslaget är stort, beskriver mamman, och vissa dagar orkar han inte gå till skolan alls.
I de lägre årskurserna klarade sig pojken ganska bra i skolan. Men i takt med att han blivit äldre har kraven på honom ökat. Han måste arbeta mer självständigt, lektionerna hålls i olika klassrum och av fler lärare än tidigare. Enligt mamman behöver han ha fasta rutiner och en strukturerad lärmiljö för att fungera, och han blir ängslig när något är nytt.
– Han är en tyst kille. Han ställer inte till problem i klassrummet, men han får ju ingenting gjort. I de lägre åldrarna har vi kunnat stötta honom hemifrån tillräckligt mycket men nu när han är äldre kan vi inte längre ta igen en hel dags undervisning hemma, säger mamman.
Skolan har gjort vissa anpassningar. Flera ämnen har strukits från hans schema och pojken har tillgång till ett mindre rum i anslutning till klassrummet. Men enligt mamman skulle han behöva en mindre grupp och mer pedagogiskt stöd för att bli godkänd i matematik och svenska, som han har svårt för.
– Jag har pratat med rektorn, utbildningschefen och politikerna men det händer inget. Nu är jag på väg att säga upp mig från mitt jobb för att hjälpa honom. Jag kan inte acceptera att han inte ska klara av grundskolan, säger hon.
Strängnäs kommun är på väg att få ett skolutvecklingsprogram för åren 2017–2023. Utbildningschef Tony Lööw har tagit fram ett förslag som barn- och utbildningsnämnden ska ta ställning till på sitt sammanträde den 13 december. I det är trygghet och stöd ett av fyra huvudområden inom vilket kunskaper om neuropsykiatriska funktionshinder, NPF, är ett delområde.
– Det finns människor i vår organisation som är jätteduktiga på det men kompetensen och resurserna behöver spridas bland medarbetarna så att fler kan möta de här elevernas behov, säger Tony Lööw.
Men hans ord är en klen tröst för den mamma, som inte känner att hon har tid att vänta.
– När det programmet har satt sig kommer min son ha gått ut skolan. Det är provocerande att höra att det inte finns pengar. På sikt skulle det kosta kommunen väldigt mycket mer om han inte kommer in på ett gymnasieprogram eller får ett jobb. Och vad kostar det inte i uteblivna skatteintäkter om jag säger upp mig för att hjälpa honom?