När tidningen får tillfälle att samtala med Lisa Ekdahl är hon mitt uppe i att repa inför den kommande turnén – VEM VET Vintage tour.
– Just nu håller vi på att repetera hemma hos mig och min partner på Södermalm, i ett litet gårdshus vi har. När turnén kommer närmare kommer vi gå över till ett större ställe, men just nu är det bara mysrepetitioner.
– När man är i en period där man inte spelar så undrar man ibland, "men hur gör jag?" Det känns alltid så långt bort. Sen när man hittar tillbaka till det känner man sig som en fågel som flyger eller en fisk som simmar i vattnet, säger hon.
Du har aldrig lidit av scenskräck?
– Nej, faktiskt inte. Jag är så jäkla glad för det. Däremot så kanske det blir lite mer adrenalin och dåligt med sömn inför en premiär. Men det är ändå att jag vill ut på scenen, det är bara att dopaminet spikar i höjden. Och efter turnén så rasar det.
I år är det 30 år sedan som sångerskans mjuka röst och oförglömliga texter mötte den breda massans öron på hennes första, självbetitlade album.
Flytten till Stockholm gjorde hon som 18-åring. Innan dess spenderade hon en stor del av sin barndom, från att hon var fem år gammal, i Mariefred.
– Vi flyttade ut ungefär två kilometer utanför själva kärnan av Mariefred. Jag minns det som att det var helt underbart. Det kändes som en enda lång lek och sommarlov.
Det blev minst sagt ett miljöombyte från den lilla lägenheten i Hägersten där hon trängdes med tre syskon, till ett kollektiv med tre andra familjer som också ville lämna Stockholmslivet bakom sig.
– Jag kom ut till det här naturparadiset. Man sprang omkring och klättrade i träd och var nere i diken. Vi hade katter och får, och med tiden skaffade vi även hästar. Den där kontakten med djur är något är jag saknat väldigt mycket sedan jag valde livet som artist, säger Lisa Ekdahl.
Hennes mamma bor fortfarande kvar i Mariefred, så hon har än en anledning att regelbundet besöka sitt barndomsparadis. Trots det blir hon "barnsligt förvånad" när hon återvänder och ser hur platsen förändrats sedan dess.
– Man tror ju att staden ska se ut som den gjorde när man var liten. Det är en minnesbild som aldrig kan gå bort. Men samtidigt är den otrolig välbevarad, så det är fint.
Hur tror du att uppväxten i Mariefred präglade dig och din musik?
– Vi hade musik i hemmet när jag växte upp. Min mamma spelade fiol och hennes kompis höll också på med musik. En av grannarna lärde mig att spela gitarr, så gick jag också på kommunala musikskolan i Strängnäs (som sedermera har bytt namn till Kulturskolan, reds. anm.). Dessutom spelade jag fotboll för IFK Mariefred också.
Spelningen i Strängnäs äger rum den 19 april. Lisa Ekdahl lovar att alla låtar från debutskivan kommer vara med. En del av låtarna kommer väljas på slump.
– Jag kommer spela låtar från hela min bana som artist. Då har vi ett fint gammalt lyckohjul som man hade på tivoli förr i tiden. Istället för nummer kommer vi ha skrivit upp låtar, så snurrar vi det och spelar den som det landar på. Så låtlistan kommer bli lite olika varje kväll!
Efter 30 år som artist, vad önskar du att du visste när du började som du vet nu?
– Behovet av återhämtning. Sen att det är viktigt att också ha nyttiga saker backstage och på sin rider, inte bara godis. Jag brukar ha avokado, säger Lisa Ekdahl.