Gellert Hardi-Kovacs med tvååriga dottern Julia.
Gellert Hardi-Kovacs kom till Sverige med sin frånskilda mamma som nioåring och hade en omvälvande men spännande första tid i Stockholm där han sedan växte upp. I vår fyller han 50 och bollar nu lärarrollen på Europaskolan med författarkarriär och småbarnsliv i villan i Ulvhäll, dit han och familjen flyttade våren 2021 och Hardi-Kovacs blev Strängnäsbo.
– Jag var en förhärdad ungkarl länge och gillade att hänga på barer, säger han om sitt liv fram tills att han träffade sin blivande fru när hon gjorde sin slutpraktik som lärare på Europaskolan för sex år sedan.
Gellert Hardi-Kovacs har jobbat som lärare på Europaskolan till och från och i olika grad sedan 2008, just nu som filosofilärare på deltid.
– Rektorn presenterade oss för varandra på julfesten och vi insåg snart att vi hade mycket att prata om, säger Gellert om frun Kristina som liksom han själv har sina rötter i Ungern, men kom hit först 2013.
Så småningom insåg Gellert att han träffat den rätta och plötsligt var han redo för nästa fas i livet, med en fast relation och barn.
– Min pappa dog när jag var 40 år och då kände jag att det var jobbigt att han inte fått några barnbarn, vilket fick mig att se livet på ett nytt sätt. Men jag hade inte varit redo för familjeliv tidigare, så är det bara.
När tidningen kommer på besök till den gröna villan i Ulvhäll är Gellert hemma med sin tvååriga dotter Julia. Om ett par dagar strålar de samman med resten av familjen i Ungern för att hälsa på släktingar över helgerna.
– Sedan ska min fru börja jobba som gymnasielärare i Stockholm och jag blir huvudansvarig för barnen här hemma, säger Gellert och beskriver den kommande vardagen där han ska vara såväl lärare som författare och framför allt småbarnsförälder till Julia och ettåriga David som snart börjar på förskolan.
– Fördelen med att vara lite äldre när man blir förälder är lugnet. Jag har gjort det jag vill göra innan. Men jag kan få ångest över att jag kanske inte får uppleva barnens student, eller får barnbarn, säger Gellert och tittar kärleksfullt på dottern som för stunden sitter vid en gammaldags skolbänk i köket och ritar.
Gellert Hardi-Kovacs med de böcker han skrivit. Det genomgående temat är andra världskriget och händelser kring det. Boken Sovjetskämt har han gett ut på det egna förlaget Gelko.
Att Gellert fått ett större stipendium från Författarförbundet nyligen kommer att underlätta vardagen i vår, då han ska fortsätta att skriva på nästa bok i raden av fackböcker. De tidigare böckerna har haft olika grad av framgång, men en av dem har översatts till bland annat ungerska och fått kultstatus i födelselandet.
– Stipendiet ger ett visst andrum. Jag har flera hemliga fackboksprojekt på gång, och en av dem är en biografi över en kvinna, säger han hemlighetsfullt.
Författarbanan startade med ett stipendium från UD som beställde en rapport om svensken Raoul Wallenbergs gärningar i Ungern under andra världskriget. När rapporten var klar började Gellert omarbeta materialet till en fackbok. Han kallar sig för oberoende historiker och intresserar sig främst för andra världskriget och händelser kring det.
Gellert Hardi-Kovacs utanför villan i Ulvhäll dit han flyttade 2021.
– Jag har bra kontakter med Försvarshögskolan, har precis haft föreläsning där och hoppas på vidare samarbete med dem, säger Gellert som beskriver sig själv som en utpräglad storstadsmänniska som nu slagit ner bopålarna i lilla Strängnäs.
– Det bästa med Strängnäs är väl helt enkelt närheten till Stockholm, säger han och skrattar. Det var Kristina som flyttade hit först och gradvis tillbringade Gellert mer och mer tid i staden som snart blev mer än bara en plats där arbetet fanns.
– Jag uppskattar stadens äldre delar som den historiker jag är, och att det finns en riktig stadskärna. Det oroar mig dock att den blir mer och mer utarmad när allt flyttar till Solberga, säger Gellert som också uppskattar naturen i kommunen och gärna gör utflykter med familjen.
Gellert Hardi-Kovacs försöker bolla läraryrket med författande och familjeliv med småbarn.
I mitten av nittiotalet började Gellert utbildningen till lärare, som dock inte var spikrak utan bland annat innehöll ett års studier i Glasgow, där han nästan blev kvar. Periodvis har han också varit tillbaka mycket i Ungern, till exempel för research till en av sina böcker.
– De första fem åren vågade inte mamma låta mig åka, men sen när jag blev svensk medborgare kunde jag äntligen få återse pappa och farmor som var kvar i Ungern.
– Jag är nöjd med hur mitt liv har utvecklats. Som jag brukar säga till mina studenter: det går inte att planera livet, för det blir oftast ändå inte som man tror.