Manal Hasoneh glädjer sig åt sin praktikplats på Eskilstuna Strängnäs Energi och sin handledare, Jisei Dan. "Min praktik på företaget är mer än vad jag hade förväntat mig. Jag har fått tillfällen att utveckla min svenska och lärt känna energibranschen."
För Manal Hasoneh, 44, som bor i Åkers Styckebruk, är ett fast ingenjörsjobb viktigt av flera skäl. Dels för att hon har en lång utbildning och karriär bakom sig som civilingenjör i Libyen och brinner för sitt yrke. Dels för att det kraftigt skulle öka chansen att få permanent uppehållstillstånd. För sju år sedan flydde hon från kriget i Libyen över havet och mot Sverige med sin man och de två tvillingsönerna som då var bebisar. Jakten på jobb här har varit lång och snårig.
– Problemet som jag haft i Sverige fram till i dag är att ingen vet vilken väg jag ska gå för att få ett jobb, eftersom jag är utbildad i annat land, säger Manal Hasoneh.
Stillsamt förklarar hon att den svenska byråkratin orsakat lidande för henne på ett sätt som hon inte väntat sig, trots att hon som statslös palestinier, född och uppväxt i Libyen, är van vid att livet styrs av myndighetsbeslut som är omöjliga att förstå.
Trots kurser på SFI och Komvux jämte en validering som säkerställer att hennes utbildning motsvarar en svensk högskoleingenjörsexamen och 100-tals ansökningar fick Manal Hasoneh inget jobb.
– Det konstigaste var att de sa att jag skulle studera på yrkeshögskola i två år, trots att jag har en utbildning som motsvarar högskoleexamen, validerad i Sverige.
Men i höstas hörde Arbetsförmedlingen av sig med ett erbjudande som verkade konstruktivt – en 26-veckors heltidsutbildning i elkraftteknik för civilingenjörer med examen från tredje land (ungefär: icke EU-länder) gavs vid Luleå Universitet. Manal Hasoneh beskriver den som värdefull och mycket tuff.
Efter avslutad utbildning vände lyckan.
– När jag skrev i mitt cv att jag hade studerat i Luleå började företagen ringa och erbjuda intervjuer.
Men på intervjuerna slocknade hoppet. Eftersom jobben innebär att man arbetar med kartor, som är känsliga ur ett nationellt säkerhetsperspektiv, krävs en hög säkerhetsklassning hos de som anställs.
– När jag träffade företagen upptäckte jag att många frågade mig om jag hade ett svenskt medborgarskap eller inte, och att det är krav för att jobba inom energibranschen.
Säkerhetsklassning är ett problematiskt område, inte minst för att flera spionaffärer avslöjats på senare tid. Men samtidigt krockar de höga kraven med det stora rekryteringsbehovet och i branschen diskuteras om det går att förändra kravbilden. När tidningen kontaktar fackförbundet Sveriges Ingenjörer är det tydligt att frågan är het.
140 000 kronor. Så mycket kostade kursen vid Luleå Tekniska Universitet som Arbetsförmedlingen bekostade och rådde Manal Hasoneh att gå.
– Generellt sett märker vi tydligt att säkerhetsbedömningar bidrar till att rekryteringsprocesserna för statliga myndigheter och affärsverk ibland drar ut på tiden. Det i kombination med verksamheternas kraftigt ökade behov av personal med teknisk spetskompetens innebär en stor utmaning, säger Alexander Orlinge, pressansvarig, och tillägger att en rapport där detta tas upp är på gång.
Allt ser dock inte mörkt ut för Manal Hasoneh, som sedan tre månader har en praktikplats på Eskilstuna Strängnäs Energi och Miljö. Men när den är slut vid nyår är hon utan jobb och i en moment 22-situation.
– Migrationsverkets regler är att jag måste försörja mig själv för att ändra från tillfälligt uppehållstillstånd till permanent. Jobbet i energibranschen kräver att jag måste ha ett svenskt medborgarskap. Vem är ansvarig för det här problemet?