Många var säkert skeptiska när Sevab förra året införde samma källsorteringsmodell i Strängnäs som de använt i Eskilstuna sedan 2010. Det system som innebär att varje villahushåll sorterar i enskilda påsar i hemmet i stället för att köra till sortering.
Vi frågade våra läsare via Facebook hur de upplevt den första tiden och svaren lät inte vänta på sig. Nästan femtio personer skrev till oss, och de flesta var positivt inställda, även om det var tydligt att många Strängnäsbor anser att färgsorteringen har vissa skönhetsfläckar.
En av de vanligaste synpunkterna som kom in till tidningen handlade om att de som använder sorteringen är missnöjda med kvaliteten på plastpåsarna, något som inte rör Cecilia Karlström och hennes familj på Aspö.
– I vårt hushåll bor vi åtta personer och vi kastar påsar varje dag, då hinner de inte bli så fulla. Och att påsarna skulle vara små som jag hört andra säga håller jag inte heller med om. Det är bara att kasta oftare, säger hon.
Cecilia Karlström och hennes man har en stor familj, de bor åtta personer under samma tak. Hon var orolig att det skulle vara svårt att få alla i hushållet att dra åt samma håll.
– När vi startade så sade några av barnen att det skulle bli jobbigt med sorteringen. Då sade jag åt dem att lägga allt skräp på diskbänken så sorterar jag det, men det tog bara någon vecka för barnen att lära sig färgerna och efter det har det gått bra.
Minstingen Nina Karlström är åtta år och hon är van vid sorteringen. De har nämligen ett liknande system i skolan, för henne var det ingen stor omställning, berättar mamma Cecilia Karlström
Cecilia Karlström tycks vara odelat positiv. När hon får frågan om hon tycker att det blivit trångt under diskbänken med alla kärl svarar hon att det är tvärtom.
– Det har blivit mer strukturerat än någonsin.
Och när jag frågar om soptunnan inte blir full fortare nu så svarar hon att det faktiskt tar längre tid än innan.
Till slut erkänner hon att det faktiskt finns vissa sidor som inte är helt oproblematiska, bland annat att hon önskar att Sevab blev ännu bättre på att hjälpa till med att berätta vilket skräp som ska i vilket kärl.
– Hur gör man till exempel med en brödklämma är av både plast och metall? Och att man själv måste ha koll på när påsarna börjar ta slut så att man kan beställa nya i tid. Men har man bara lite framförhållning så går det bra, säger hon glatt.
För Mats Werner är det nya färgsorteringssystemet däremot en negativ nyhet. I Härad hade de tidigare glasigloor, men när Sevab bytte system försvann dessa. Någon påse för glasåtervinning finns heller inte i arsenalen.
– Jag tycker att systemet är ogenomtänkt för människor i glesbygd, säger Mats Werner.
I stället för att lämna glasflaskor tvärs över vägen i Härad behöver han nu åka in till Strängnäs, en sträcka på cirka 10 kilometer.
– Men då har vi förmånen att kunna använda bil. För de äldre som inte har den möjligheten är det såklart svårare.
Kent Briby på Sevab säger att de sett över möjligheten att ha ytterligare en färg i Systemet men att de aktivt valt bort glasförpackningar i färgsorteringen.
– Det är för riskabelt att ha glas i vårt system, Om en påse full med glas går sönder kommer det att ligga överallt inne på stationen. Dessutom har vi sett att glas i butiker minskar. Det blir därför dyrt att ha en fraktion som till slut ingen använder sig av.
Mats Werner tycker att det var ett misstag att byta system.
– Jag tycker att man ska ha två soptunnor. En för matavfall och en för annat. Resten kunde man lägga i en närbelägen återvinningsstation.
Om glaset nu är problemet, måste man köpa glasförpackningar då?
– Ja, än så länge måste man väl tyvärr det. Men det är klart, om några årtionden behövs de kanske inte.