När man fyller 100 år ska man åka cabb, det tycker i alla fall Henrik Elmberg.
Marianne Nystedt går med rullatorn över kullerstenarna in till Grassagården. Runt ett av borden i innergården har medlemmar från Strengneses, en kamratförening för Strängnäs högre allmänna lärovärk numera även Paulinska skolan och Thomasgymnasiet, samlats. Skjuts dit har hon fått i en svart nedcabbad bil körd av Strengnenses-medlemmen Henrik Elmberg.
Orsaken till uppvaktningen är att Marianne Nystedt, Strengneses hedersmedlem förra året 2020 eftersom hon då tog studenten i Strängnäs för 80 år sedan, fyller 100 år.
Bakverk och kaffe cirkulerar runt bordet och den fortsatt pigga Marianne Nystedt berättar om sitt liv.
---
Hon föddes i Örebro men redan vid ett års ålder gick flyttlasset till Strängnäs 1921. Ett kärt minne är när hon var Strängnäs lucia 1939 och fick sitta i damsadel när luciatåget tågade ner för backen vid domkyrkan. Hästarna blev rädda av det skramlande ljudet från lyktorna som stjärngossar och tärnor höll i, berättar hon.
Även när hon tog studenten 1941 från gymnasiet, som då låg i Roggeborgen, fick hon rida på häst hem till Regementsgatan 7. Hon var då en utav fem flickor som tog studenten från Thomasgymnasiet.
– Strängnäs är en bra skolstad, alla känner alla. Men man får sköta sig annars sprids ryktena, skrattar Marianne Nystedt.
Efter studenten utbildade hon sig till lanthushållslärare och var nästan klar då hon gifte sig 1944 i Strängnäs domkyrka med Bengt Nystedt. De flyttade till Österby gård i Näshulta och livet på gården medförde mycket arbete med ett stort hushåll, fyra barn och djur. Varje dag körde hon en lastbil med mjölk till barnens skola.
– Mamma var känd för sin generositet och goda mat, hon var inte rädd för att hjälpa till med det som behövdes, berättar dottern Brita Lindstrand.
Efter 25 år på Österby flyttade Marianne Nystedt tillbaka till Strängnäs och utbildade sig till internatföreståndare. Hon började arbeta på Sigtunaskolan och på dåvarande regementet vid P10.
Lite senare öppnade hon portarna till caféet på Grassagården tillsammans med vännen Margareta Jenner Maijer.
– Det bodde massa gubbar och gummor omkring som tyckte att jag skulle starta ett café. Det var ålderdomshem i hela kvarteret och de var glada att någon annan kokade kaffe till dem, berättar Marianne Nystedt.
De serverade främst vetebullar och klassiska bakverk, men när de snöiga vintrarna gjorde intåg lagade hon istället korngrynsgröt till medlemmarna i hembygdsföreningen Strängnäs gille.
Vännerna drev cafét i 16 år.
Sedan dess har hon alltid spelat Grassamor i Strängnäs historiska stadsvandring där hon berättat om gården och dess tidigare invånare, något hon fortsatt med efter pensionen. Genom sitt intresse för historia guidade hon även turister i domkyrkan på både tyska och engelska.
Gästerna runt bordet på Grassagården ställer sig upp och hurrar för 100-åringen Marianne Nystedt.
– Det går av bara farten. Så länge man är frisk och har vänner går det bra. Jag har en stor släkt, säger hon.
I helgen kommer släkten fira henne på Grassagården.
– Hon önskar sig en baddräkt i 100-års present, säger dottern Beth Meurling och skrattar.
Firandet med Strengneses närmar sig slutet och när Marianne Nystedt rullar sin rullator mot utgången och den svarat cabben kommer flera cafégäster fram för att gratulera. Att hon är välkänd i Strängnäs är tydligt och hon vinkar glatt när bilen kör iväg ner mot Västerviken.