En person har försökt torka bort fläckarna efter mordet med kokhett vatten utan någon större lycka.
På fredagsmorgonen fanns fortfarande blodspåren från kvällen kvar. En butiksägare försökte hälla några hinkar med varmt vatten på fläckarna. Delar av det röda i blodspåren gick att få bort, men fläckarna i sig blev kvar.
Linda Uhlmann driver Hudstudion på Trädgårdsgatan, mitt emot mordplatsen. En kollega till henne hörde bråk utanför på gatan och något som lät som en glasflaska som krossades.
Hon var själv mitt i en kunds behandling som tog slut lagom till att vägen utanför fylldes med blåljus och ljudet av sirener.
– Det var mycket folk som drog omkring utanför så min kund bestämde sig för att vänta ett tag med att gå hem. Om jag förstod det rätt så tog polisen killen som gjorde det borta vid en port, men de tog också en annan kille som var jobbig.
Ett antal vittnen ska ha sett den misstänkta gärningsmannen springa genom en pizzeria innan han greps av polis.
Tidningen har pratat med en kvinna som bor i närheten av platsen där attacken ägde rum. Hon stod mitt i matlagningen när hon hörde någon skrika från gatan.
– Det var en kille som skrek jättehögt på mig. Han tittade på mig, pekade på gatan och skrek: "Han ligger där, han ska dö! Han har blivit knivhuggen i halsen fyra gånger! Han ska dö, han ska dö!"
Hon kunde själv inte se offret, men såg när ambulansen kom och förde in honom i bilen.
– Sen kom det flera polisbilar också. Både de och ambulansen kom jättefort. Men jag såg aldrig killen som högg.
När tidningen besöker mordplatsen på fredagseftermiddagen står flera och sörjer. Några har tårar i ögonen, några håller om dem som gråter. På väg bort från platsen hörs någon skrika ut sin sorg rakt ut i tomma luften. Några ord går inte att uppfatta.
Hon fortsätter:
– Jag var mest orolig för att de inte skulle fånga honom. Min son hade inte kommit hem än och jag var rädd för hans skull.
Hur känns det i dag?
– Ja, vad ska jag säga? Det är inte samma Strängnäs som det var när jag flyttade hit. Det är en väldigt obehaglig känsla när det sker ett mord precis där du bor. Det kan hända vem som helst och när som helst. Det är en känsla som varken är ångest eller stress, utan någon slags kombo. Det är svårt att acceptera att det kan hända i ett så här lugnt område.
Hur gick det med din son? Kom han hem ordentligt?
– Gatan var avspärrad så han fick gå runt. Jag kunde inte sova tills jag visste att han var hemma i säkerhet. Vi pratade en timme om vad som hade hänt och hur vi kände. Han var chockad han med. Men vad ska man göra? Vad är lösningen? Jag vet inte.