På något vis hade jag lyckats glömma bort att det börjar gå mot ljusare tider.
Ljuset blev som en trevlig överraskning. Hela vägen hem njöt jag av att kunna se längre än gatulyktornas sken. Det kändes som att världen hade växt och blivit större, från Tosteröbron jag kunde se ända bort till Strängnäsbron och kvarnen.
Än är det nog långt kvar tills jag får börja använda min nyinköpta, mintgröna vårjacka som jag väldigt optimistiskt inhandlade för några veckor sedan.
Vi får nog räkna med både en och annan köldknäpp, likt den härom dagen med en decimeter blötsnö. För något år sedan var det snö ända till slutet av april. Men tills dess att våren kommer på riktigt kan jag i alla fall trösta mig med högre nivåer av D-vitamin och en tjusig utsikt.