Det gungar lite lätt när man kliver ombord på flotten i hörnet på Strängnäs hamn.
Det gungar även lite lätt varje gång ett nytt sällskap kliver ombord på den flytande restaurangen.
Märks det av? Ja, lite grann. Är man extremt sjösjuksbenägen kan det därför vara bättre att välja någon av de andra krogarna runt Västerviken. Lyckas man däremot hålla magen i styr kan man få njuta av den minst sagt avslappnande atmosfären på Black and white lounge.
Restaurangens meny är uppdelad i fyra kategorier: Liten, mellan, stor och dessert.
Utöver de väntade tilltuggen som oliver och chark bjuder många av rätterna i den första kategorin på ost i olika varianter. Vi tar in tre av fyra av de ostiga alternativen.
Black chili cheddar är friterade ostbollar, kort och gott. De smakar kanske ett uns mer lyxigt än motsvarigheterna man brukar kunna köpa på snabbmatskedjorna. Den vitlökssås vi serveras till känns lite "kaka på kaka", då ostbollarna i sig är rinniga nog och behöver egentligen ingen sås.
Skyes potatisplättar serveras med samma sås. De är tyvärr lite bleka i smaken – det verkar nästan som att kryddningen uteblivit helt – och bara parmesanosten som rivits ovanpå räcker inte.
Krogens skinny fries är lagom saltade och ordentligt krispiga. Tryffeldippen som serveras till lyckas också på något sätt att smaka mer vitlök än vitlökssåsen som kommer med de andra två anrättningarna.
Till det tar vi in varsin drink: En med namnet "The crème de la crème" och en gin och tonic med hallon och persika.
Den förstnämnda går bäst att jämföra med att dricka ett glas smält vaniljglass. Den är god, men otroligt söt. Vi blev varnade; när vi beställde drinken var "väldigt söt" den enda beskrivningen som servitrisen gav oss – med en menande blick.
GT:n däremot går bara att beskriva som en utmärkt sommardrink. Den är söt, syrlig och precis lagom besk. En i sällskapet beskriver den som "en av de godaste" hen druckit.
Bland krogens mellanrätter och storrätter väljer vi deras toast skagen "med en twist", grillad getost och halloumiburgare. Vi blir lite småsugna på padrons också, men ändrar oss när vi ser att den också serveras med vitlökssås.
Fastän åtminstone de två förstnämnda rätterna skulle passa bättre med vitt vin i glaset är vi sugna på rött. Lite tråkigt är det att vi bara har tre italienare att välja mellan – något spanskt till tapas skulle ju annars kännas "on brand"? Vår servetris svarar att alla tre passar bra till rätterna vi valt, även om vi tror att de tyngsta italienarna kan bli lite knepiga.
Men det är inte det som blir kvällens besvikelse.
Både skagenröran och getosten serveras på varsin skiva skuret formbröd. Det är varken stekt eller rostat, utan är och förblir blekt formbröd. Det är synd, för både getosten och skagenröran (twisten är att den görs med en liten, men lagom, mängd chili) är goda i övrigt. Tyvärr sänker brödet båda rätterna i våra ögon.
Först dagen därpå upptäcker vi på restaurangens hemsida att åtminstone getosten ska serveras med "grillat toastbröd". Vi hoppas att det bara var en miss vid vårat besök.
Halloumiburgarna – som serveras i form av två små sliders på en träbricka – är goda, men såsen påminner lite väl mycket om dressingen från en stor hamburgerkedjan.
Som efterrätt testar vi "Mauros special" – pannkakor med dulce de leche och glass. De är söta om än lite tama. Barnvänliga, kan vi sammanfatta det som.
En sommaröppen krog på vattnet kanske måste se till att tilltala alla i familjen rent smakmässigt för att kunna hålla sig flytande. Det är synd bara att oförargligt är lika med lite tråkigt.
Extra synd blir det för en krog där stämningen i övrigt är på topp. Under vårt besök stannar åtminstone ett par besökare som ser några bekanta ombord på flotten för att prata en stund. Vi räknar med att de dröjer sig kvar minst en halvtimme. Om det är för att sällskapet de träffar är så vansinnigt trevliga, eller för att stämningen på restaurangen så mysig låter vi vara osagt.
Vi kommer att återvända även framtida somrar. Men vi kanske nöjer oss med bara drinkar till nästa gång.