När tidningen träffar honom pågår släckningen av hans egen båt, en Marieholm, och en intilliggande båt för fullt. Niklas ser ut mot den tjocka röken vid Bresshammars brygga och skakar på huvudet.
– Jag har ingen aning om vad som hände. Jag och hunden skulle ut med båten. Den hade stått igång i fem–tio minuter och jag tänkte just kasta loss. Precis då small det. Det kom världens tryckvåg och jag tror att det var dörren jag fick på armen.
Niklas Drottz visar ett blodigt sår på armbågen.
– Det började brinna direkt och jag tänkte "fan, nu smäller det igen!". Ändå var benen som betong ett tag, jag stod alldeles stilla – och så "hunden, var är hunden?"
Niklas hittade snart hunden, en liten Wilma, skräckslagen under ett bord.
– Jag slängde henne överbord, på bryggan. Hon sprang iväg direkt. I vanliga fall lyssnar hon jämt på mig, men hon bara försvann.
– Hon pep lite precis innan det hände. Jag tänkte att hon kanske ville ha vatten, men kanske kände hon att något var fel? säger han.
När hunden var i säkerhet och tändningen avstängd hoppade Niklas Drottz själv av den brinnande båten.
Plötsligt kommer en man på cykel och stannar till vid honom.
– Är din hund en liten brun en? Den sprang nedför gatan där, säger mannen och pekar mot villaområdet.
– Då är den säkert på väg hem, säger Niklas Drottz och ringer sin familj längre bort på Tosterön – med en lånad mobiltelefon. Hans egen blev kvar på den brinnande båten.