Under tredagarsbesöket i Strängnäs inkvarterades landslaget på hotell OHenrys på Tosterön. Torbjörn Nilsson var dragplåstret nummer ett i blågult.
– Det var stor skillnad på tempot och hårdheten, minns mittfältaren Stefan "Sillen" Sjögren (på den tiden Johansson) mötet med fotbollslandslaget.
Inför cirka 2 300 åskådare, publikrekord för arenan, gjorde förstås Sverige processen kort med det dåvarande division 3-laget IK Viljan. 0–10 slutade matchen som spelades över tre perioder i stället för två halvlekar.
– I någon av perioderna fick vi låna landslagsspelare som stod på gränsen till deras startelva. Vi hade en kille som ville involvera oss och en annan som lirade för sig själv, fortsätter Stefan Sjögren.
Han syftar på backen Hasse Borg och den mer offensivt lagde Hasse Holmqvist.
Redan efter två minuter öppnade Sven "Dala" Dahlkvist målskyttet.
– En sån som Dala var man inte imponerad av hemma i tv-soffan. Men att sedan möta honom på planen var som att springa in i ett granitblock, berättar "Sillen".
Annars var Torbjörn Nilsson en stora namnet, både inför och under matchen.
Göteborgaren, med ett förflutet storklubben Kaiserslautern, gjorde hälften av målen (Mats Magnusson och Robert Prytz satte två "baljor" vardera).
– Tyvärr minns jag inte just den matchen, men "Laban" (förbundskaptenen Lars Arnesson) gillade att samla truppen på mindre orter. Kanske för att han tyckte om golf också. Fördelen var att landslagsbesök stimulerade den lokala fotbollen, nackdelen att det fanns en skaderisk, berättar Torbjörn Nilsson.
Hur var det att möta mindre klubbar ute på landsbygden?
– Jätteroligt. Man kunde spela helt avslappnat, och behövde inte prestera på maxnivå.
På onsdagen följande vecka skulle Blågult möta Västtyskland på Råsunda i en enormt viktig kvalmatch till Mexiko-VM.
Lägret startade på fredagen i Strängnäs med en träning på Vasavallen. Under lördagen fick spelarna bland annat lira tennis, golf och prova på skytte.
– Att vi fick hit landslaget till Strängnäs berodde mycket på personliga kontakter. Johnny Jakobsson som var platschef på Mälarforum hade säkert ett finger med i spelet, säger Viljanprofilen Stefan "Nutte" Johansson.
Under 1980-talet ingick han i Strängnäsklubbens tränarstab. Viljan gick då från att spela i femman till att etablera sig i division 3.
– Jag tror inte att vi haft ett bättre lag än det vi hade kring 1984/1985.
– Det var jättetrevligt att blågult kom hit och spelade en rekreationsmatch. Den här typen av matcher förekommer ju inte längre, tillägger Stefan Johansson.
Med hjälp av gamla tidningsurklipp som familjen och ex-sambon sparat åt honom har Stefan Sjögren bra koll på vad som hände under idrottskarriären.
Förstasidan i ST den 23 september 1985.
– Största minnet är inte landslagets besök på Vasavallen utan när jag spelade hockey med Åkers IF mot Vita Hästen inför en fullsatt hall i Norrköping.
– Viljan hade nog kunnat bjuda landslaget lite hårdare motstånd om vi inte 24 timmar tidigare spelat en tuff seriematch i Flen. Vi vann med 2–1 och det var en livsviktig seger i kampen om nytt kontrakt, berättar han.
Över 2 000 personer såg alltså Blågult köra över Strängnäslaget en vacker höstdag 1985. Efteråt fick spelarna skriva massor av autografer vid omklädningsrummen medan "Laban" Arnesson höll presskonferens i tennishallen inför både tv och radio.
Tre dagar senare spelade Sverige 2–2 mot tyskarna. Men det räckte inte för att nå VM-slutspelet i Mexiko.