Kjell Pettersson säger att det under den första arbetsdagen blev många tillfällen där han kände sig som en nybörjare, och fick förlita sig på kollegornas expertis.
När tidningen träffar Kjell Pettersson har han nyss avverkat sin första lunchservering på "Tavernan".
Hur var första arbetspasset?
– Det spelar ingen roll om man har jobbat hela sitt liv med det här, man är som en praktikant de första dagarna. Man hittar inte någonting, varken knivar eller skedar och får fråga om allt.
De som inte sett honom svettas över pannorna och grytorna på restauranger som Gamla bistro i Präntaren eller Gripsholms värdshus, kanske känner igen honom som fotbollstränaren som bland annat lett IK Viljan, Malmköping och Eskilstuna City till vinster på bollplanerna.
Första anhalten i restaurangkarriären efter flytten från Stockholm var en tur på O'Henrys – i det som i dag är Hotell Mälarblick – redan 1984. Senast kommer han från en drygt fyraårig sejour i Brasserie Oskar Eriksons kök.
Varför blev det en flytt över till "Tavernan"?
– Det kändes lagom för mig att hoppa av när Brasseriet fick nya ägare. Jag hade fått ganska många jobberbjudanden, bland annat härifrån. Jag kom ner hit och träffade dem, och tyckte att de var jäkligt trevliga helt enkelt. Det kändes bra, så jag bestämde mig för att prova. Och så kan jag cykla till jobbet!
"Man kommer aldrig lära sig allt i det här jobbet", säger Kjell Pettersson.
På Grekisk taverna blir det primärt luncher för Kjells räkning, där han säger att han fått ganska fria händer kring hur de ska skötas och lagas.
En nästan fyrtioårig kockkarriär innanför kommunens gränser är han kanske nästintill ensam med att kunna skryta om. Kjell Pettersson berättar att flytten från Stockholm till Strängnäs såg han som lite av ett äventyr.
– Jag kände en kille som jobbade på O'Henrys, och de behövde en köksmästare. Det var fint i Strängnäs. Sedan har vi blivit kvar här.
Åren som gått har gett upphov till en och annan anekdot, men de allra tokigaste lämpar sig nog inte för tryck, enligt Kjell.
Initialt blir det bara luncher på Grekisk taverna för Kjell Petterssons räkning.
Att det skulle bli ett långt yrkesliv i restaurangbranschen var dock så gott som givet redan från barnsben.
– Mamma berättade att när jag var liten så satt jag på diskbänken med fötterna i diskhon medan hon lagade mat. Sedan skildes mamma och pappa när jag var tretton. Hon var hemmafru innan dess men blev då tvungen att jobba. Men jag såg till att maten var färdig när hon kom hem på kvällarna, säger Kjell Pettersson.
I december fyller han 68, och än känner han att han har ett antal år kvar att ge.
– Man jobbar rätt mycket i den här branschen. Det är en jättestor del av mitt liv det här, och fotbollen. Jag är hyfsat i ordning rent fysiskt, även om jag känner att när jag jobbar mycket så blir jag mycket tröttare nu än när jag var yngre. Men jag tycker att det är kul att jobba.
Förra sommaren smygtestade han att gå i pension och var ledig i tre månader. När augusti rullade in blev det dock tydligt att det inte gick att underhålla sig bara på golfen året om.
Kjell Pettersson har jobbat inom restaurangbranschen i nästan 50 år, i Strängnäs sedan 1984.
– Jag får ganska lätt myror i brallan om jag är ledig för länge. Jag behöver ha något att göra. Även om jag skulle kunna gå i pension nu så känner jag att jag liksom inte är färdig riktigt än, säger Kjell Pettersson.
Han fortsätter:
– Det är en social bit i det där också. Frugan jobbar fortfarande, så jag kan inte sitta ensam hela året.
Vad tycker du själv saknas bland restaurangutbudet i Strängnäs?
– Jag tycker att det är lite ont om lunchkrogar som lagar bra husmanskost och har bra luncher. Kvällsaktiviteter finns det ju, och där är det tuff konkurrens.