NÀr tidningen trÀffar Kjell Pettersson har han nyss avverkat sin första lunchservering pÄ "Tavernan".
Hur var första arbetspasset?
â Det spelar ingen roll om man har jobbat hela sitt liv med det hĂ€r, man Ă€r som en praktikant de första dagarna. Man hittar inte nĂ„gonting, varken knivar eller skedar och fĂ„r frĂ„ga om allt.
De som inte sett honom svettas över pannorna och grytorna pÄ restauranger som Gamla bistro i PrÀntaren eller Gripsholms vÀrdshus, kanske kÀnner igen honom som fotbollstrÀnaren som bland annat lett IK Viljan, Malmköping och Eskilstuna City till vinster pÄ bollplanerna.
Första anhalten i restaurangkarriĂ€ren efter flytten frĂ„n Stockholm var en tur pĂ„ O'Henrys â i det som i dag Ă€r Hotell MĂ€larblick â redan 1984. Senast kommer han frĂ„n en drygt fyraĂ„rig sejour i Brasserie Oskar Eriksons kök.
Varför blev det en flytt över till "Tavernan"?
â Det kĂ€ndes lagom för mig att hoppa av nĂ€r Brasseriet fick nya Ă€gare. Jag hade fĂ„tt ganska mĂ„nga jobberbjudanden, bland annat hĂ€rifrĂ„n. Jag kom ner hit och trĂ€ffade dem, och tyckte att de var jĂ€kligt trevliga helt enkelt. Det kĂ€ndes bra, sĂ„ jag bestĂ€mde mig för att prova. Och sĂ„ kan jag cykla till jobbet!
PÄ Grekisk taverna blir det primÀrt luncher för Kjells rÀkning, dÀr han sÀger att han fÄtt ganska fria hÀnder kring hur de ska skötas och lagas.
En nÀstan fyrtioÄrig kockkarriÀr innanför kommunens grÀnser Àr han kanske nÀstintill ensam med att kunna skryta om. Kjell Pettersson berÀttar att flytten frÄn Stockholm till StrÀngnÀs sÄg han som lite av ett Àventyr.
â Jag kĂ€nde en kille som jobbade pĂ„ O'Henrys, och de behövde en köksmĂ€stare. Det var fint i StrĂ€ngnĂ€s. Sedan har vi blivit kvar hĂ€r.
à ren som gÄtt har gett upphov till en och annan anekdot, men de allra tokigaste lÀmpar sig nog inte för tryck, enligt Kjell.
Att det skulle bli ett lÄngt yrkesliv i restaurangbranschen var dock sÄ gott som givet redan frÄn barnsben.
â Mamma berĂ€ttade att nĂ€r jag var liten sĂ„ satt jag pĂ„ diskbĂ€nken med fötterna i diskhon medan hon lagade mat. Sedan skildes mamma och pappa nĂ€r jag var tretton. Hon var hemmafru innan dess men blev dĂ„ tvungen att jobba. Men jag sĂ„g till att maten var fĂ€rdig nĂ€r hon kom hem pĂ„ kvĂ€llarna, sĂ€ger Kjell Pettersson.
I december fyller han 68, och Àn kÀnner han att han har ett antal Är kvar att ge.
â Man jobbar rĂ€tt mycket i den hĂ€r branschen. Det Ă€r en jĂ€ttestor del av mitt liv det hĂ€r, och fotbollen. Jag Ă€r hyfsat i ordning rent fysiskt, Ă€ven om jag kĂ€nner att nĂ€r jag jobbar mycket sĂ„ blir jag mycket tröttare nu Ă€n nĂ€r jag var yngre. Men jag tycker att det Ă€r kul att jobba.
Förra sommaren smygtestade han att gÄ i pension och var ledig i tre mÄnader. NÀr augusti rullade in blev det dock tydligt att det inte gick att underhÄlla sig bara pÄ golfen Äret om.
â Jag fĂ„r ganska lĂ€tt myror i brallan om jag Ă€r ledig för lĂ€nge. Jag behöver ha nĂ„got att göra. Ăven om jag skulle kunna gĂ„ i pension nu sĂ„ kĂ€nner jag att jag liksom inte Ă€r fĂ€rdig riktigt Ă€n, sĂ€ger Kjell Pettersson.
Han fortsÀtter:
â Det Ă€r en social bit i det dĂ€r ocksĂ„. Frugan jobbar fortfarande, sĂ„ jag kan inte sitta ensam hela Ă„ret.
Vad tycker du sjÀlv saknas bland restaurangutbudet i StrÀngnÀs?
â Jag tycker att det Ă€r lite ont om lunchkrogar som lagar bra husmanskost och har bra luncher. KvĂ€llsaktiviteter finns det ju, och dĂ€r Ă€r det tuff konkurrens.