Därmed mer än fördubblas publikkapaciteten.
– Vi kan absolut fylla en ny arena. Hit vet jag att folk som är intresserade låter bli att gå eftersom de är rädda att inte få en hygglig plats, säger Mats Karlsson i SIBK:s styrelse.
Inför uppbrottet har vi valt att blicka både bakåt och framåt.
Samma år som flytten sker firar Strängnäs IBK 40 år.
Claes Urban Boström, på den tiden biträdande fritidsgårdsföreståndare, var högst delaktig i att staden 1985 fick en innebandyförening.
– Ett gäng ungdomar sökte upp mig eftersom de gärna ville spela innebandy. Jag sa absolut, men då krävs att någon av er blir ordförande. Minns jag rätt tog Jan Gustafsson på sig uppdraget. Själv var jag kassör och stannade på den posten i tio år.
Sveriges första föreningar bildades på 1970-talet och sporten växte fram just på fritidsgårdar. Svenska innebandyförbundet såg dagens ljus 1981.
1985 fanns det 165 föreningar och ett seriespel började.
– Det var inte lätt med halltider, minns Strängnäs första innebandystjärna, Håkan "Hoopen" Karlsson.
– Ofta fick vi hyra hallen på P 10, och måste passera genom vakten. Vi hade dock ett bra samarbete med armén som fixade våra första tröjor. Paulinska skolan var vi också i liksom i idrottshallen i Åker. Våra första matcher, i form av sammandrag, spelades i Hovsjöhallen i Södertälje.
"Classe" Boström igen:
– På den tiden fungerade bänkar som sarg och klubborna var inte lika utvecklade som nu.
I början av 1990-talet blev sporten lite mer seriös och drag skapades kring innebandyn i Thomas arena.
– Johan Ejeborg kom in då och fick fart på arrangemangen, säger Claes Urban Boström.
Tidningen fick en pratstund med TV-profilen som tidigare arbetat på bland annat Strengnäs Tidning.
– Ett tag spelade jag med SIBK, men efter en skada var det kört. I stället engagerade jag mig i föreningen, utan att hamna i styrelsen. Jag fixade med matchprogram, intron och var speaker. Vi ville göra något för publiken. Det var nog ganska ovanligt just för innebandyn.
– Det är kul att Mats Karlsson bidragit till att den festliga inramningen finns kvar. Han är jätteduktig, säger Johan Ejeborg.
Han minns även att han såg till så att storlaget Fornudden kom på besök för att möta SIBK.
– Det var speciellt, och Strängnäs bjöd dem på bra motstånd.
Ofta kan man se hur Johan ger SIBK glada tillrop på Facebook.
– Jag följer laget så gott jag kan, men har inte sett någon match sen 2019. Det vore kul att knyta ihop säcken innan flytten från Thomas arena.
Håkan "Hoopen" Karlsson:
– Det var en inramning som uppskattades.
Enligt ett matchprogram som Johan Ejeborg hittade i sina gömmor var Johan Lindberg A-lagets tränare säsongen 1993/1994.
Senare coachades SIBK av Claes Lindberg, lillebror till Johan Lindberg.
Andra tränare som passerat revy är Ulf Jonsson, Mats Altebo, Peter Kindlund, Mikael Andersson och Jussi Ekola – med något undantag Strängnäsbor.
Med Ekola vid rodret tog SIBK steget upp i tvåan 2013.
Därefter, under Peter Lunds ledning, etablerade sig klubben i näst högsta serien och har vid flera tillfällen åtminstone nosat på avancemang.
– Det var några häftiga kval som gjorde att vi verkligen blev ett publiklag, konstaterar Mats Karlsson.
Inte sällan har mellan 400 och 500 personer, och någon gång ännu fler, tryckt ihop sig i Thomas arena.
– Problemet är att folk inte vill trängas, och därför avstår från att gå hit. Men nu har vi en bra produkt och ska kunna fylla arenan. Vi har dessutom fått hem Omar Aldeeb. Hur många andra lag i serien kan visa upp en sån värvning? säger Mats Karlsson som utlovar fina event även denna säsong:
– Vi är några i styrelsen – jag, Magnus Wik och Pontus Järleskog – som arbetar med att bygga en produkt, med sikte på nästa år givetvis.
Kan ni fylla en ny hall som tar cirka 1 100 åskådare?
– Absolut, men det går inte av sig själv. Vi måste ut och visa upp föreningen. Å andra sidan kom det över tusen personer när vi kvalade i Eskilstuna i våras.
Ska det bli playoff till Superligan även våren 2025 behöver laget hamna bland de fem främsta i den nya Superallsvenskan.
Claes Urban Boström är fortfarande supporter men hinner sällan bege sig till Thomas arena.
– Jag är givetvis jätteglad över att det som startade på skoj nu är en etablerad elitklubb. Jag ville ju bara lära ungdomar att ta ansvar och vad föreningsdemokrati innebär.
Håkan Karlsson, 60 år, ser ett par matcher varje säsong.
– Det tänker jag göra även efter flytten – bra att publikkapaciteten höjs.
Johan Ejeborg instämmer:
– Det är bättre med en riktig arena.