– Vi är så klart beredda på att det kan "dyka upp" både vapen och ammunition, säger Mathias Kemppainen, som skrev om händelsen på Facebook-sidan Strängnäs magnetfiske.
– Det är den kontaktsidan som vi har, förklarar han.
Mathias Kemppainen uppskattar att vapnet kan ha legat på fyra meters djup.
– Den måste ha varit i vattnet länge. Pistolen var rostig och ofarlig, säger Mathias Kemppainen.
– Men den såg definitivt inte ut som någon leksakspistol. Och dessutom var den tung.
Polisen kom till Ångbåtsbron efter en stund och omhändertog fyndet.
– Jag har inte hört något därifrån, säger Mathias Kemppainen.
Tidningen lyckades dock få en kommentar från förundersökningsledaren Fredrik Berglöv.
– Det stämmer att en magnetfiskare fått upp en gammal, och liten, pistol som var otroligt rostig och som bedömts ha legat i vatten väldigt länge. Det finns ingen pågående förundersökning, utan ärendet har stängts på grund av okänd gärningsman. Det finns även beslut på att pistolen kommer att förstöras, skriver han.
Men det låter som ett riktigt vapen?
– Fabrikatet har inte kunnat fastställas och den har bedömts vara helt ofarlig. Jag har inte haft ärendet så vet inte mer än så tyvärr.
Det var dock inte första gången som Strängnäs magnetfiske hade med ordningsmakten att göra.
Mathias Kemppainen erinrar sig snabbt en händelse från Åkers styckebruk i fjol som tidningen också berättade om.
– Det gällde en större granat, och bombgruppen tillkallades.
Vad är det då som magnetfiskarna brukar få på "kroken"?
– Verktyg, småpengar, bestick och fiskedrag, berättar Mathias Kemppainen som fastnade för denna hobby sommaren 2022.
– Vi samlas kanske tre gånger i månaden, helst under helgerna, och så här års är vi som mest aktiva.
Förutom Ångbåtsbron (där det snart börjar bli "utfiskat") brukar gänget bege sig till Tosteröbron, Norra Strandvägen, och Visholmen.
– Till hamnen i Västervik går vi på hösten och städar upp efter båtsäsongen.
Magnetfiskarna kan kasta så långt ut som 15 meter från land eller brygga. Repet de använder är på 30 meter.
– Tjusningen är att man umgås med personer med samma hobby, att man inte vet vad man får upp och att man gör ett arbete för miljön. Det är mycket metaller som fiskas upp, säger Mathias Kemppainen.
När de är klara samlar de ihop allt på ett ställe och kontaktar kommunen som får kan komma och hämta.