Under sina år som idrottslärare på Tosteröskolan såg Ingegerd Elmberg till att åtskilliga elever fick chans att besöka den gamla hagen som för snart 25 år sedan återskapades till en mer artrik miljö.
– Slåtterängen är ett bra ställe för barn att lära sig om natur och miljö. Här kan man få ett överskådligt sammanhang om hur saker hänger ihop och det är kunskap som är värd att föra vidare, säger Ingegerd Elmberg.
En slåtteräng är en mark där man skördar allt som spontant växer, utan att tillföra gödsel. Det utesluter inte att ängen tillfälligt odlas, men i så fall utan att ha gödslats eller såtts igen med vallfrö. Finessen med en, under lång tid hållen, slåtteräng är att marken hinner samla på sig en lång rad av olika arter.
– Innan ängen slås ska den fagas, det vill säga städas på löv och grenar. Det är viktigt att få bort det som gynnar det näringsrika då det är det näringsfattiga som i ängens fall ger biologiskt mångfald, säger Ingegerd Elmberg.
Därefter inventeras den cirka ett hektar stora ytan på blommor. På Stenby äng har gullviva, prästkrage och röllika i dagsläget sällskap av ytterligare 90 identifierade arter.
– Efter slåttergillet efterbetas platsen av 10 lamm och tackor som hjälper till att trampa ner växtfröer i jorden så att de kan ta fart på nytt, säger Ingegerd Elmberg.
När tidningen besöker Stenby äng har Ingegerd Elmberg sällskap av sonen Björn Elmberg med familj, samt biologen Kristina Jiselmark och hennes son Max, 8. Björn och hustrun Anna Elmbergs barn Erik, 5 och Ingrid, 8 år, nickar gillande när de får varsin lie i händerna.
– Här finns mycket plats att leka på och det är ett fint ställe. Jag gillar att slå med lien – det är kul och en sak som faktiskt är skoj att göra tillsammans med vuxna, säger Ingrid Elmberg övertygande.
Kristina Jiselmark har märkt av ett ökat intresse för slåtterängar på senare år och tror att det beror på en ökad medvetenhet och att ämnet ventileras i olika forum.
– Förr i tiden fanns det hur mycket ängsmark som helst, nu är det bara skärvor kvar. Det är viktigt att ge utrymme för alla arter då minskad yta ängsmark försvårar pollinering för humlor och bin. Allt är sammanlänkat – försvinner en växt påverkas kanske en fjäril, säger hon.