När Helge Windarp fick träffa sin fru Inez Windarp hemma hos henne på Kristinagården första gången tog han med sig en bukett med rosor som present.
"Jag har funderat på hur hon har det. Men husen har legat för långt ifrån varandra för att jag ska ha kunnat se Inez", sa Helge Windarp själv till tidningen när vi träffade honom hösten 2020.
När hans fru Inez Windarp på grund av ökade vårdbehov tvingades flytta från deras gemensamma hem till äldreboendet Kristinagården under coronapandemin, blev parets liv tillsammans plötsligt ett liv på distans.
I ett inlägg i Facebook-gruppen "Vi i Strängnäs!" beskrev Helge hur han varje dag från sin balkong spanade mot makans rum och frågade sig själv: "Hur har du det? Hur mår du min älskade?"
Pandemin förhindrade paret från att ses i flera månader, innan de en vacker dag äntligen kunde ses igen.
Per Malmén berättar hur han läste Helges inlägg på Facebook och reagerade direkt på historien som beskrevs där.
– Den stack ut. I vanliga fall brukar det väl mest vara inlägg med folk som klagar på andra som inte plockar upp sitt skräp efter sig eller klagomål på ungdomar som kör för fort med sina A-traktorer. Det här var mycket mer naket och mänskligt på något sätt, säger han.
Per Malmén kommer från en musikalisk släkt. "När vi skulle åka någonstans med familjen så hade vi nästan aldrig bilradion på, utan satt och sjöng allihopa istället", säger han.
– Det är så svårt att tänka sig vad det innebär. Så det var något i de raderna som satte sig i mitt huvud.
Raderna växte fram till melodier över hemmastudions pianotangenter.
Pandemin påverkade alla, inte minst Per Malmén, vars yngsta barn föddes under hösten 2019. De första åren i livet fick mor- och farföräldrar mest bara träffa minstingen över videosamtal.
Det skulle dröja lite mer än tre år innan melodierna hade placerats i rätt kontext och med rätt ackompanjang, men till slut låg allting på rätt plats: låten "Andra sidan gården" var född.
– Jag kände att jag verkligen ville behandla det med respekt. Jag hade hela tiden önskan att kunna skriva till Helge och säga att han inspirerade mig till att göra det här, även om det drog ut lite på tiden. Jag ville inte heller att det skulle dröja ända till 2025 innan den blev klar.
Så du har alltså aldrig träffat Helge och Inez?
– Nej, jag har ju inte haft någonting att visa förrän nu. Och på ett sätt ville jag inte att det skulle bli för dokumentärt, så att jag kunde ta mig lite friheter i berättelsen. Men han skrev och tackade efteråt för att jag hade gjort någonting med hans text, säger Per Malmén och fortsätter:
– Jag är nöjd med hur den blev. Alla kämpade på under de här åren. Raderna med andetag tyckte jag passade väl i refrängen också, just för att covid är en lungsjukdom. Det blev ganska talande, men det är också så man tar sig igenom livet. Ett andetag i taget.