Vilka ingripanden polisen får göra mot minderåriga regleras strikt i lagen om unga lagöverträdare.
Det hela utspelar sig en kväll i mars i år, då ett par poliser börjar prata med några ungdomar på resecentrum i Strängnäs.
En av poliserna får då en misstanke om att en 14-årig kille kan ha narkotika på sig och tar med honom till trapphuset. Där får killen bland annat dra ner både byxor och kalsonger, för att visa att han inte gömt något på sig.
Efteråt är 14-åringen mycket upprörd och en förälder polisanmäler polisen, som åtalas för tjänstefel och osant intygande.
Under rättegången har domstolen tagit ställning till om det polisen gjorde var en mer närgången kroppsbesiktning, eller en enklare kroppsvisitation, vilket var vad polisen skrev i sin rapport efteråt. Slutsatsen är att det var en kroppsbesiktning.
"Avgörande för tingsrättens bedömning är att [14-åringen] tvingats visa intima delar av kroppen. Åtgärden har varit för ingripande för att endast betraktas som en kroppsvisitation", står det i domen.
Hade polisen då rätt att utföra en kroppsbesiktning på 14-åringen? Svaret är nej, enligt tingsrätten. En så närgången undersökning får bara göras efter beslut från åklagare, förundersökningsledare eller rätten. Något sådant fanns inte.
Den enda gången en polis själv får besluta om kroppsbesiktning är om det är så kallad "fara i dröjsmål", alltså fara för liv, hälsa eller någon annan fara. Så var inte fallet, slår rätten fast.
För en kroppsbesiktning på någon under 15 år är reglerna ännu hårdare. Personen måste vara skäligen misstänkt för ett brott som ger fängelse i minst ett år, eller försök eller förberedelse till ett sådant brott. Det var inte 14-åringen.
Under utredningen har polisen, som nekat till brott, förklarat att hen vet skillnaden mellan kroppsvisitation och -besiktning och att syftet var att leta efter narkotika – i 14-åringens kläder, inte på kroppen. Därför tyckte polisen att det var en visitation.
Tingsrätten konstaterar att polisen inte haft i uppsåt att göra just en kroppsbesiktning, men av oaktsamhet ändå gjort det. Frånvaron av uppsåt gör att polisen dels frias från osant intygande, dels slipper betala skadestånd till killen.
Med samma motivering stannar påföljden vid dagsböter och inte fängelse – det blir 60 dagsböter à 240 kronor.
Polisens ansvarsnämnd har i ett yttrande till tingsrätten sagt att polisen "inte kommer att skiljas från sin anställning vid händelse av en fällande dom".