När den stora branden härjade i Strängnäs för 150 år sedan bestod den största delen av stadskärnan av tätt stående trähus, vilket också ledde till den stora förödelsen. Husen längs med Storgatan var sammanbyggda och saknade murade barriärer, så kallade brandmurar, mellan huskropparna, vilket gjorde att elden lätt kunde fortplanta sig från hus till hus.
Liknande jättebränder ödelade flera städer i Sverige under 1700- och 1800-talet.
Än i dag består delar av stadskärnorna i Strängnäs och Mariefred, men även i Eskilstuna och Trosa, av gamla trähus. Detta, menar räddningschefen, innebär att risken för större bränder kvarstår även om flera av fastigheterna numera är utrustade med just brandmurar.
– Nog skulle det kunna inträffa en allvarlig brand igen i Strängnäs eller i Mariefreds innerstäder av trä. Det är helt klart, säger Mårten Eskilsson.
Han tar upp flera exempel på så kallade kvartersbränder som har inträffat i närtid, bland annat Kungsbacka 2006 och Eksjö 2015.
– Det blir i stort sett hela kvarter som brinner ner när fokus ligger på att förhindra att branden sprider sig.
Mårten Eskilsson kan dra sig till minnes två bränder i Strängnäs där den gamla träbebyggelsen var i fara. Dels en kraftig brand på Lillgatan i mars 2003, dels när restaurangen Thai garden brann sommaren 2010.
– Det var ju en nyare byggnad, men vi hade ett risktänk om det skulle sprida sig upp mot trähusbebyggelsen bakom, säger Mårten Eskilsson.