Dova toner, liksom 60- och 70-talsinfluenser återkommer i flera rum.
– Nu får jag prestationsångest. Jag vet ju att folk tittar på mitt hem på ett visst sätt utifrån det jag gör.
Rebecca Kobus hinner knappt hälsa välkommen innan hon påpekar att hemmet i centrala Strängnäs är en hyresrätt.
– Man får göra varsamma renoveringar, säger hon och kastar en menande blickar på kaklet i väntan på att kaffet ska bli färdigt.
Visst, varken kökskaklet eller en slarvigt fäst sladd "jag har tjatat på sambon att fixa den" andas inredningsmagasin. Men allt annat gör det. Detaljer som blomsterarrangemanget på köksbordet och plädens placering i soffan, såväl som hemmets helhet skvallrar om fingertoppskänslan som följer med yrket. Det är perfekt på ett icke-perfekt sätt.
– Jordnära, mysigt, personligt, säger inredningsstylisten själv när hon ombeds beskriva känslan i tre ord.
– Och mycket second hand. Hållbarhet är grunden till allt.
Intresset för färg och form har funnits med långt innan arbetsgivaren hette Sköna Hem. Som tonåring gick Rebecca loss på barndomshemmet.
– Jag kunde få ett ryck mitt i natten och möblera om.
På ett butiksjobb i London fick hon upp ögonen för att dekorera och väl hemma påbörjades en utbildning till Visual Merchandiser. Efter att ha fått sitt andra barn sökte hon och sambon sig bort från huvudstaden och flyttade först till Lidköping, där Rebecca är uppväxt. Men trivseln ville inte riktigt infinna sig – förrän flyttlasset gick till Strängnäs.
– Nu har vi hittat rätt. Det är en småstad, men nära Stockholm.
Efter en praktik hos en frilansande inredningsstylist sökte hon sig till Sköna hem. Praktiktjänsten blev en projektanställning – drömjobbet var hennes.
– Det var en milstolpe när jag fick göra ett omslag. Det fanns inte i min vildaste fantasi.
Flera av tavlorna är signerade vännen, tillika konstnären Erika Nordqvist. Safarifåtöljerna är Karin Mobring för Ikea. "De är från 70-talet och fyndade för 100 kronor styck."
Medan det egna hemmet är fyllt av loppisfynd, kompletterat med köp från budgetkedjor och äldre designkopior – fåtöljen i vardagsrummet är en Bruno Mathsson-kopia – tänks det i andra banor på jobbet.
– Man lånar från butiker och pr-byråer och är konstant uppdaterad på vad som finns. Det är kul att blanda Svenskt Tenn, Mio och något från en antikaffär. Får jag visa dig?
Hon försvinner iväg till vardagsrummet och gräver bland tidningsstaplarna som löper utmed ena väggen. Där trängs flera titlar från Bonnierfamiljen. Rebecca kollar gärna Instagram för inspiration men är magasinsnörd av rang.
– Jag älskar tidningar med vackra saker som kläder och konst, även om jag inte jobbat med mode, säger hon och återkommer med en Sköna hem i handen.
Jobbet som ser ut att vara gjort i en våning är i själva verket ett studiobygge.
– Här har vi byggt väggar, satt dit fönster och lagt golv. Man målar om för varje bild. Det är ett tufft jobb med långa dagar i studion. Varje plåtning är som en flytt, det är saker överallt, speciellt om man gör en matsal eller ett vardagsrum. Slitsamt – men skitkul och lyxigt.
Att Rebecca Kobus är magasinsälskare framgår om inte annat i vardagsrummet.
I början av året löpte anställningen ut. Samtidigt hade tanken på att starta eget funnits i bakhuvudet ett tag. Nu var det dags att göra slag i saken.
– Då kom corona, säger Rebecca som ägnat det gångna halvåret åt familjen och att finslipa planerna. De innefattar att jobba mot företag men ska även rymma annat.
– Drömmen vore att hitta en lokal här i Strängnäs och jobba mot privata kunder – jag vill inspirera och hjälpa till att skapa ett hem.