Skolinspektionen har kritiserat Karinslundsskolan för att flera misstänkta kränkningar – däribland slag och stryptag – inte lyftes upp till huvudmannen, Strängnäs kommun. Därför har de aldrig kunnat utredas ordentligt och missförhållanden har kunnat pågå.
Att anmälningar har uteblivit förklarar Vivianne Lötvik med att all personal inte visste när de skulle göras.
– Rutinen är ju så här: Personalen anmäler i vårt system och då får jag och huvudman kunskap om det. En sådan anmälan ska skrivas utan att man först gör en bedömning om det handlar om en kränkning eller inte.
Redan efter att Skolinspektionen först uppmärksammade ett liknande fall i april genomförde skolan en utbildning i systemet, som alla i personalen fick delta i.
– Ju längre man går mellan utbildningarna, desto större utrymme finns för att man gör egna tolkningar, säger Vivianne Lötvik.
Hur ser du på din egen roll i det här?
– Det finns ingenting som har kommit till mig som personalen inte har anmält korrekt i vårt systemet.
Men enligt Skolinspektionen har du i tre fall inte meddelat huvudmannen om en misstänkt kränkning som du har haft kännedom om. Hur har de kommit fram till det då?
– Det är en mycket bra fråga. Det kan jag inte svara på. Jag har inte underlaget framför mig och måste gräva i det.
Men om Skolinspektionen har kommit fram till det ...
– ... så har det säkert varit så.
Vivianne Lötvik ber om att få titta på Skolinspektionens kritik igen och återkommer dagen efter intervjun på mejl:
– I stället för att göra en anmälan skickade jag informationen vidare till klasslärarna eftersom jag trodde att de redan höll på med att göra en anmälan. Onödigt med två, tänkte jag. Så här med facit i hand kommer jag att göra en anmälan på det som kommer till mig, hellre två än ingen anmälan.
Föräldrarna till de två utsatta barnen kritiserar även skolledningen för bristande kommunikation. Något som Vivianne Lötvik tillbakavisar:
– Jag har kommunicerat med föräldrarna och det har även mentorerna som är närmast barnen och händelserna gjort.
En förälder kritiserade bland annat att rektorn inte svarade när han ville anmäla två kränkningar. Ett svar kom först när pappan påminde om mejlet två veckor senare. Även här förklarar Vivianne Lötvik att hon trodde läraren skulle ta saken vidare:
– Informationen var tänkt att gå genom klasslärarna. Jag gjorde bedömningen att lärarna är närmare eleverna och lättare kan svara på följdfrågorna.
Läraren i fråga påstår dock att hen inte hade fått informationen om incidenterna via rektorn förrän två veckor efter att föräldern hade hört av sig första gången. Det framgår i en mejlkonversation som finns med i materialet som Skolinspektionen har granskat.
– Det måste ha varit ett missförstånd, säger Vivianne Lötvik angående händelsen.
I dina svar hänvisar du till att du trodde att lärarna skulle göra något, som de sedan inte gjorde. Försöker du skylla på personalen?
– Nej, det gör jag absolut inte. Ingen skugga ska falla över dem, säger Vivianne Lötvik och fortsätter:
– Utan det som är bra med sådana här saker är ju att man får nagelfara vad man själv har gjort och vad man hade kunnat göra annorlunda.
Har du gått samma utbildning som resterande personal?
– Ja, jag har suttit med hela tiden.