Carpaccio – tunt skivad oxfilé med tryffelkräm, ruccola, pinjenötter och Parmigiano-Reggiano, 149:-
Att konstatera att det finns gott om pizzerior i Strängnäs är en underdrift.
De allra flesta av dessa är dock av klassen "kvarterspizza" eller "svennepizza" – som snabbt levererar billig bukfylla utan någon större finess.
Efter att restaurangen Jerv slog igen för ett antal år sedan har möjligheten att köpa lite roligare varianter av den italienska klassikern sinat. Visst, Il porto i Västervikshamnen finns för den som suktar efter italienskt, men de har inga pizzor och har bara öppet under sommarhalvåret.
Sådan var verkligheten i Strängnäs fram till april i år, när bröderna Gadalla öppnade sin nya krog i lokalerna på Eskilsgatan som tidigare huserat Tuben deli och Sushi boat.
Källarlokalen som La carbonara trattoria flyttat in i är långt ifrån den mest inbjudande – åtminstone sett utifrån gatan. Ägarna har dock gjort ett tappert jobb att rädda upp den invändigt. Och visst har det blivit gemytligt. Dekorationerna i italienska flaggans färger ger en kul touch och de rödvit-rutiga dukarna med flaskor av olivolja ovanpå bordet bidrar till temat. Ur högtalarna strömmar italienska klassiker som Ricchi e Povveris hitlåt "Sarà perché ti amo". Endast en liten prydnadsbåt står gömd i ett hörn vid toaletterna finns kvar som en slags hommage till lokalens tidigare krögare.
När vi anländer är det heltomt. Men vi är också tidiga och lagom till att våra förrätter kommer in har också flera av borden fyllts på.
Burrata Caprese – italiensk burrataost med vildtomater, basilikaolja, hasselnötter och balsamico, 109:-
På tal om förrätter: Vi beställer en carpaccio och en burrata att dela på.
Kvaliteten på carpaccions kött chockar oss nästan. Det är så mört att gaffeln knappt ens behöver nudda för att det ska rivas sönder. Några stänk av citronjuice (och lite, lite mer salt) så har vi ingenting alls att klaga på. Köttet är inte för kallt, smakerna är utmärkt balanserade och tryffelkrämen bidrar med lite extra umami.
Burratan vill vi hylla lika mycket den med. Hasselnötterna som serveras till adderar bra crunch till tuggorna. Parmesanost ovanpå en stor, rinnig ost kanske ser lite absurt ut, men sältan som den bidrar med är enbart en framgång. Balsamicon jämnar ut det hela och vi blir nästan sugna på att beställa in en till.
Kantarellpizza – crème fraîche, västerbottenost, kantareller, guanciale, gremolata och inlagd rödlök, 179:-
Men det hade vi inte mäktat med, för till varmrätt kommer det in en ragupasta och en kantarellpizza.
När vi beställer pizzan testar vi vår servitör med några frågor i ämnet napolitanskla pizzor. Han förklarar kraven och specifikationerna som gör att La carbonaras pizzor kvalar in som just napolitanska pizzor.
– Är de ungefär som de som serveras på 500 grader i Hälleforsnäs? frågar en i vårt sällskap.
– Vi brukar säga att vi gör godare pizzor till hälften av priset, svarar han med glimten i ögat.
Överlag är vi mycket nöjda och får en precis lagom avslappnad service som varken blir för snackig eller förinsmickrande. Vi får till och med frågan om hur länge vi vill vänta mellan förrätt och varmrätt. En kvart, blir det bra? Alldeles lagom, tycker vi.
Så, tillbaka till maten.
Tagliatelle ragu – högrevsragu med tomat, chili, vitlök, gremolata och parmesan, 175:-
Ragun är en tung anrättning, som sig bör. Den mår bra av några extra drag från pepparkvarnen och lär garanterat mätta – och tillfredsställa – även den hungrigaste magen.
Pizzan i sig är smakrik, lagom salt och brödet är gott nog att äta som en soloanrättning utan pålägg. Den är lagom fast och inte sladdrig som en del napolitanska pizzor riskerar att bli. De brända kanterna bidrar till en fin beska i tuggorna. Vi vill också ge en stor tumme upp till den hårdstekta, krispiga svamp som ligger ovanpå. Blandningen kantarell och guanciale visar sig vara en riktig fullträff och något vi verkligen rekommenderar att pröva till nästa svampsäsong.
Klassisk tiramisu – "hemlagad klassisk italiensk dessert", 59:-
Tiramisun får avsluta vårt besök. Den tycks vara precis lika hemlagad som utlovat. Inte för kall vid servering och på precis rätt nivå mellan vattnig och stabbig. Den smakar inte heller så galet mycket sprit som de i vissa fall gör – det tackar vi för.
Vi är väldigt nöjda med besöket. Extra nöjda blir vi när vi senare möts av notan: Denna trerätters-anrättning för två, inklusive två glas vin, har inte ens överstigit 900 kronor i totalkostnad.
Billigare och trevligare helkväll får man söka med ljus och lykta efter – såvida man inte nöjer sig med en vanlig kvarterspizza.