"Man saknar icke en bortgången förr, än platsen är tom, som han lemnat. Detta har Strengnäs Stad, med afseende på sin förlorade Tidning, nu snart i 2:ne månader erfarit. Från flera håll hafwa önskningar yttrats, att den afbrutna Tidningen måtte åter fortsättas. Ett försök till fortsättning sker medels utgifwande av Strengnäs Tidning, hwars profnummer här följer."
Med de orden föds Strengnäs Tidning, den 26 september 1846. Med den aktningsvärda åldern 170 år, räknas tidningen som en av de äldsta i landet.
– Jag känner en stolthet och oerhörd respekt. Det är väldigt inspirerande att vara värdig att få fortsätta det arbetet för Strängnäsborna. Särskilt i dessa tider när tidningsbranschen står inför omvälvande förändringar, säger Kristina Levin, nyhetschef på tidningen sedan 2013 och medarbetare sedan 2002.
Den förlorade tidningen som Strängnäsborna saknade för 170 år sedan hette Södermanlands och Nerikes Nyheter, som började ges ut året dessförinnan. I tomrummet som uppstod när den las ner, ansökte boktryckare C P Westerlund om att få ge ut en ny tidning i staden. Den 11 september 1846 fick han statsministerns så kallade hinderslöshetsbevis för det. Ett par veckor senare trycktes det första numret av Strengnäs Tidning på domkyrkoboktryckeriet – samma tryckeri där Sveriges första periodiska tidskrift, Hermes Gothicus, trycktes år 1624.
Strengnäs Tidning omfattade då fyra sidor. Nyheter om församlingslivet och stiftsnyheter blandades med inrikes, utrikes, vetenskapliga nyheter och slutligen en enda annons. Tidningen skulle utkomma varje lördag och en prenumeration kostade 36 skillingar banco per kvartal, vilket enligt konsumentprisindex motsvarar 85 kronor och 67 öre i dag. Att annonsera kostade 1 skilling och 4 runstycken banco per spaltrad, motsvarande 3 kronor och 20 öre, men exempelvis giftemåls- och dödsnotiser fördes in kostnadsfritt.
Ja, C P Westerlund skulle försöka. Så här lyder fortsättningen av Strengnäs Tidnings självdeklaration, publicerad i det första numret:
"Det har ingen fara, att ej en Tidning, stor eller liten, bär sig i wåra nyhetsälskade, tidningsläsande tider, blott den är skrifwen med talent och innehåller något, som är wärdt att läsa. Med denna bekännelse, det wet Redactionen af Strengnäs Tidning ganska väl, har han skrifwit sin dödsdom, men hoppas ändå att få lefwa. 'Ett litet lif' inwänder läsaren kallt och ironiskt. Nej ett rikt lif: ty det är icke sitt eget, utan stadens och ortens, som han får att berätta. Hwad staden och orten tänker och gör, skall Tidningen blott bära wittne om."
Under sin första tid kom tidningen ut en gång i veckan, men prenumeranterna var inte tillräckligt många. I det sista numret för 1847 meddelades att Strengnäs Tidning lagts ner. Det skulle dröja till den 18 februari 1854 innan tidningen återuppstod. Det gjordes med orden:
"Alltså du lilla oskyldiga Strengnäs Tidning, gack ut igen i werlden, sträck ut dina vingar och slå ej så hastigt igen din språklåda. Du har förr vanka och gå, har du hvilat en tid. Nu är det tid, att du stryker sömnen ur ögonen och ger dig på väg igen."
Sedan dess har Strengnäs Tidning utkommit oavbrutet, med undantag för ett 14 veckor långt force majeure-uppehåll som en följd av den stora branden i Strängnäs år 1871. Från 1890 gavs ett onsdagsnummer ut vid behov, utöver den ordinarie lördagstidningen. Från 1912 kom Strengnäs Tidning ut varannan dag och från 1955, då en blev en del av Eskilstuna-Kuriren, sex dagar i veckan. Än i dag har Strengnäs Tidning sexdagarsutgivning, men tack vare digitaliseringen förses läsarna med nyheter dygnet runt, sju dagar i veckan, hela året på sajten strengnastidning.se.
År 1896 summerades tidningens första 50 år så här:
"Än har tidningen beskyllts för, att den gått för långt till höger, än att den varit för mycket vänstersinnad. Redaktionen har städse mottagit de skiftande omdömena med jämnmod i medvetandet af att redaktionen städse handlat efter bästa öfvertygelse och alltid haft till ögonmärke att gagna den stad och den ort, där tidningen fått sin verksamhetskrets förlagd [...]
Hvad som under allt detta fröjdat oss är, att [...]Strengnäs Tidning dock aldrig kunnat beskyllas för bristande själfständighet eller för att hafva gått till ytterligheter vare sig i form eller sak. Tidningens tendens har städse gått ut på att understödja och gagna ett lugnt och sansadt framåtskridande på det beståendes grund, och har Strengnäs tidning alltid älskat att ställa sig i de frisinnades led, ordet frisinnad taget i sin gamla goda betydelse."
I den jubileumsbilaga som gavs ut 1926, då Strengnäs Tidning fyllde 80 år, står det att tidningen tidigt skilde sig från sina konkurrenter genom "en viss journalistisk aktivitet" i de lokala angelägenheterna. Den var inte bara nyhetsförmedlare och diskussionsorgan, utan tog gärna ställning i samhällsfrågor. Tidningen betraktades som fri och allmänborgerlig, var ofta i opposition och fick ett anseende som politisk bråkmakare.
– Vi ska vara en nagel i ögat på de som har makten över våra liv, så på så sätt ska vi vara lite "bråkiga". Det viktiga är att vi är självständiga och kommer ihåg att vi skriver för Strängnäsborna, inte för makthavarna, säger Kristina Levin.
Strengnäs Tidning har haft sin verksamhet på olika adresser i staden, sedan 1964 på Storgatan 14. Den 2 februari i år stängde Strengnäs Tidning sin kundtjänst, privatmarknadsärenden hanteras numera från Eskilstuna. Den kundtjänstdel som invigdes i samband med vårt 160-årsjubileum har därför sagts upp och tidningens lokaler krympt till ytan. Antalet medarbetare på Strengnäs Tidning har också minskat, till förmån för en större digital redaktion i Eskilstuna.
– Jag är helt övertygad om att vi kommer att fira även om tio år, och hoppas att vi får finnas i ytterligare 170 år. Men jag tror att vi står inför större förändringar än vi någonsin har varit med om. Det kan man känna en oro inför, som medarbetare på Strengnäs Tidning eller som Strängnäsbo. Men jag känner ett väldigt lugn, för jag vet att Strängnäsborna vill ta del av lokala nyheter. Vi har mer läsning nu än vi någonsin har haft under våra 170 år, men vi har en utmaning i att ta betalt för vår journalistik. Vi kommer att hitta en väg framåt men det är svårare än någonsin att sia om framtiden, säger Kristina Levin.
Källor: Strengnäs Tidnings arkiv, samt upplysningar från Strängnäskännaren Inge "Fritte" Bergqvist