Dödsfigurer och änglar finns bland motiven på de tavlor som hänger i Gula gallerian under september månad. Men det är inte bara mörker som framträder i Robert Christensens måleri från det senaste året. Här finns även en färgglad fisk med pussmun och ett sjöodjur som dyker i planetens alla hav, blandat med mer naturtrogna motiv från uppväxtstaden Mariefred.
– Att måla har blivit en distraktion för mig, ett sätt att inte behöva tänka. Jag drabbas av en enorm trötthet emellanåt. Jag sover när jag är trött och det har ändrat min dygnsrytm. Då har det varit skönt att kunna sätta sig och måla när jag annars skulle ha sovit, berättar han.
Magont, på ett annat sätt än Robert Christensen tidigare hade känt, gjorde att han sökte sig till sin vårdcentral våren 2019. Efter blodprover som signalerade att något var fel väntade datortomografi med kontrastvätska på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Röntgen visade vätska i buken och vid en titthålsoperation upptäcktes flera tumörer.
– Då räknade läkarna med att det var godartade och att de skulle försvinna, berättar 45-åringen som många Strängnäsbor känner som lärare på Thomasgymnasiet och aktiv i Strängnäs filmstudio.
Operationen på Akademiska sjukhuset i Uppsala i januari 2020 var lyckosam. Tumörerna togs bort och buken sköljdes med cellgifter. Men bara månader efter operationen kände Robert Christensen en knöl. I september 2020 slogs fast att aggressiva tumörer kommit tillbaka. Nu rådde ingen tvekan om att han drabbats av cancer – närmare bestämt mesoteliom i peritoneum, cancer i bukhinnan.
"Situationen är palliativ". Så står det i sjukintyget som hans läkare då skrev inför den sjukskrivning som väntade.
– Bara det ordet... säger Robert Christensen och tystnar.
– Man sätter det i samband med "palliativ avdelning" på sjukhus, där man vet att patienterna inte kommer att klara sig. Så när man hör det så känns det så klart hemskt.
Mesoteliom uppstår vanligtvis i lungsäckarna, då oftast orsakad av tidigare asbestexponering. Prognosen vid den cancerformen är inte god. Mesoteliom i bukhinnan är ovanligt och läkarna vet, enligt Robert Christensen, inte hur hans framtid ser ut.
Vid en kontroll i december 2020, efter fyra cellgiftsbehandlingar på kort tid, hade tumörerna fortsatt att växa.
– Det var rätt tunga behandlingar som jag tyckte att jag hade klarat ganska bra. Jag hade inte tappat mitt hår och mådde efter omständigheterna hyfsat. Men då bröt jag ihop helt och hållet.
En ny operation är inte aktuell då det finns en risk att det skapar utrymme för än mer aggressiva cancerceller att ta fäste, berättar Robert Christensen. Efter ytterligare två omgångar med cellgifter är det stopp även för dessa behandlingar, då kroppen visat tecken på att ta skada. Men tumörerna verkar ha slutat växa – ett positivt besked som Robert Christensen försöker hålla fast vid.
– Jag går på kontroller varannan till var tredje månad för att hålla koll på utvecklingen. Eventuellt kan det bli nya cellgifter, om mina värden blir bättre. Läkarna kan inte bota mig, ännu. Att "situationen är palliativ" handlar om att försöka förlänga min deadline. Det händer mycket inom cancerforskningen, förhoppningsvis kan jag bli botad i framtiden.
Tavlorna som visas i Gula gallerian i september är till salu, och hälften av intäkterna ska Robert Christensen skänka till Cancerfonden.